”Principen om Piggelin och kaffe är densamma” - Karlstads studenttidning
×

Insändare

”Principen om Piggelin och kaffe är densamma”

Foto: Linn Malmén/Pressbild, Karlstads universitet
"Det är inte lätt att tänka ordentligt när studentpengen tagit slut på grund av att man köpt upp alla riksdaler för 15-kronorskaffe, nu är jag utan både pengar och kaffe" skriver en insändarskribent i Karlstads studenttidning.
Insändare

Kaffe ni vet. Ena stunden djävulens påfund, magen kan ju få för sig att hålla en hel metalkonsert. Ni som vet, ni vet. Ena stunden ängelns påfund, lugnet själv infinner sig och värmen sprids från topp till tå. Nej, kanske inte riktigt. Det jag vill ha sagt är att den där beska drycken, ibland milda, ibland söta är en stor del av min vardag. 

Obligatoriskt för en veteran inom ämnet är att få i sig morgonkaffet. När morgonsolens solstrålar börja värma tar i alla fall jag min första kopp nybryggt kaffe i min all makt åt Tengil-mugg. Någon gång under förmiddagen, möjligtvis vid tiotiden, tar jag en sipp av kaffet ur min Mumintermos. 

Vid lunchtid snor jag åt mig en gratiskaffe i Gläntan som inte längre är Gläntan. Jättekonstigt faktiskt, vad heter Gläntan nu? Säger de nya studenterna Gläntan? För övrigt ska alla jätte-ord skrivas ihop. Nåväl, när koffeinet från lunchen börjar tunna ut är klockan uppskattningsvis två på eftermiddagen. 

Vid den tiden är mitt termoskaffe uppdrucket och då finns det ingen återvändo än att vallfärda till Gläntan för lite blaskigt vatten. 

“15 kronor blir det då, tack!”.

Nej, nej! Vänta. Fnittrar till och tänker, vad var det som gick fel, jag skulle bara ha en liten kaffe. Jag betalar.

“Kvittot kan du slänga” säger jag och går därifrån. 

Sedan när kostade en kaffe, som inte smakar kaffe femton svenska riksdaler? När jag började studera vid Karlstads universitet kostade en kaffe tolv spänn, sedan blev det 14 kronor och nu 15 kronor. Förstår försäljarna inte att jag är en ynka liten virrig student som varken vet in eller ut, med platt plånbok. 

Jag vet dock att en kaffe för 15 kronor inte är värt det, för lek med tanken att jag köper minst en kaffe om dagen under veckans fem så kallade arbetsdagar. Det blir enligt mina matematiska kunskaper, som inte är speciellt bra, 75 kronor. 

Nästan en hel hundralapp. Det gör mig lite bitsk. Ett rån av mina studentpengar. Jag vet dock inte vad jag skulle gjort för dessa 75 kronor än att lägga dem på kaffe, men principen om att jag lägger de pengarna på ett kaffe som inte ens är gott får mig att fundera på vad felet med mig själv är? Är detta ett beroende? Är jag på riktigt dum i hela huvudet?

Detta resonemang, eller vad det nu än är, en klagosång kanske, om att kaffe på universitetet har fått en skyhög summa faller under samma princip som att en Piggelin aldrig bör överskrida en summan på sju spänn. För sedan när köpte man en Piggelin för typ 12 kronor? 

Men om någon nu mot förmodan tycker jag har fel i sak, så har jag rätt i princip och det vet ni alla, speciellt alla ni som drunknat i samma kaffeträsk som jag. 

Slutligen ber jag om ursäkt för spridda kaffetankar, men det är inte lätt att tänka ordentligt när studentpengen tagit slut på grund av att man köpt upp alla riksdaler för 15-kronorskaffe, nu är jag utan både pengar och kaffe.
Fröken Herman

Detta är en argumenterande text där skribenten svarar för åsikter och ställningstaganden i artikeln. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.

Skriv en insändare

Vill du skriva en insändare i Karlstads studenttidning eller skriva ett svar på denna insändare?
Läs mer och skicka in din text här.

Toppnyheter