Vad jobbar du med?
— Jag arbetar inom genusvetenskap och sysslar med genusfrågor relaterade till olika områden. Min forskning koncentrerar sig mest mot genus som har med hälsa, teknologi och reproduktionsteknologi att göra. Exempelvis spermadonation och konstbefruktning. Jag har även jobbat med militär socialisering, militär utbildning och frågor om vilken roll kön och intimitet spelar i militär utbildning.
—Just nu är jag engagerad i ett projekt som heter genusakademien som är ett projekt på Centrum för genusforskning. Vi arbetar med stora och små företag i värmlandsregionen och då arbetar vi med jämställdhetsfrågor och mångfaldsfrågor.
Varför har du riktat in din forskning mot det militära?
– Ja, tar man kvinnor till exempel, är det inte så många kvinnor som arbetar inom militären. Institutionen är ganska låst. De flesta kvinnor som arbetar inom det militära arbetar främst inom den civila delen. Det finns alltså en del utmaningar. Mitt forskningsprojekt, Militarizing intimacy, tittar på hur personer som kommer till militären förändras, inte bara som personer utan även deras intima relationer genom att de arbetar inom det militära. Jag har intervjuat män och kvinnor som jobbar inom det militära. Där har jag kunnat se att de män som inte lever upp till idealet av manlighet upplever en slags mobbning och att kvinnorna upplever sexuella trakasserier. Dock är det så att de som har högre positioner inom militären är mycket intresserade av att ha en mer jämställd struktur, men de är inte medvetna om vilka mikroprocesser som krävs för att kunna arbeta med det.
Vem är du som person?
– När man arbetar med genusvetenskap är det svårt att skilja genus från resten av livet. Böckerna jag läser och filmerna jag ser handlar ofta om genus och sexualitetsfrågor. Det genomsyrar ju allt. Därför är det många fritidsaktiviteter som också är kopplade till dessa frågor. Jag är exempelvis engagerad i den danska motsvarigheten till Feministiskt initiativ. Mycket av min tid går till min partner. Vi har ett långdistansförhållande så det går mycket tid till att koordinera och planera för att kunna träffas. Men nu har vi köpt ett boende i Värmland så nu ska vi kunna lägga lite tid på att få i ordning där. Annars spelar jag gärna tennis. Är någon intresserad av att spela så gör jag gärna det. Annars gillar jag att läsa böcker, exempelvis Hillary Clintons. Det är intressant hur hon reflekterar kring hur media framställer henne som en kvinnlig politiker. Annars går det mesta av min tid till min käresta, biografier och min katt. När det gäller film så gillar jag science fiction och det som är intressant med dessa filmer är ju att de erbjuder oss en alternativ framtid.
Hur tänker du kring internationella kvinnodagen?
– Jag tänker att många kanske tycker att de firar kvinnor som, enligt dem själva, är ”riktiga kvinnor”. Jag tror att det är viktigt att man tänker på att det finns otroligt många sätt att vara kvinna på. Det finns inget rätt eller fel, man får hylla alla kvinnor. Som mors dag, där man hyllar vad det är att vara en mor.
— Jag är jättetacksam över min mor. Jag växte upp i Östtyskland under 1980-talet och levde de första tio åren i det gamla Östtyskland. Kvinnor i min mors generation var inte hemma, utan fick en utbildning och arbetade. Det var normalt att kvinnorna var ute på arbetsmarknaden och där jag kan se att min mors arbete som mor blir underkänt eftersom hon ju var ute på arbetsmarknaden. Men man ska kunna fira den typen av arbete också.
Hur ser du på det här med jämställdhet i hemmet?
— Det är väldigt intressant att se vem i ett förhållande som lagar mat och vid vilken tidpunkt. Kvinnan lagar oftast mat varje dag medan mannen ofta lagar mat när det är ett evenemang eller när det kommer gäster. Det blir ju ganska skevt.
Hur förändrar man ens förhållningssätt?
— Det finns en feminist som heter Sara Ahmed som har en blogg som heter Feminist killjoys. En feminist killjoy är en person som inte tycker att sexistiska eller rasistiska skämt är roliga. Man är också den person som inte finner sig i att ta den typiska kvinnorollen som att diska eller laga mat bara för att man är kvinna. Det är en roll man inte kan undgå om man är feminist. Tyvärr måste man ta den rollen, men är ju väldigt svårt. Speciellt inom familjen och släkten. Man orkar inte föra kampen hela tiden, det orkar man inte. Dock måste man vara medveten att om man vill göra skillnad bör man börja med de närmaste, tror jag.
Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
