Termometern visar en knapp plusgrad och den kyliga vinden viner. Utomhus faller vintersäsongens första stora, tunga snöflingor långsamt mot marken där de blir till snöslask. Det kyliga och blöta vintervädret till trots har civilingenjörsstudenten Martin Similä bytt om till träningskläder, och med ett glatt humör gett sig ut på ett löppass längs elljusspåren på Campusområdet.

– Det är så kallad off-season nu. Då blir det lite mindre av kontinuerlig träning och mer av sådan träning som jag själv känner för, förklarar han.

När vintern senare så sakteliga övergår i vår kommer kalendern att fyllas på med desto fler träningspass. Då kommer även träningspassen i cykling och simning att flytta ut, från träningscykeln i lägenheten på Campus och Sundstabadet till naturlig terräng.

– Jag ska även köra stafettvasan i slutet av februari, så efter det börjar hårdträningen inför sommaren, säger Martin och skrattar.

Även om sportintresset har funnits med länge, var det först för två år sedan som han för första gången kom i kontakt med triathlon. Och den första kontakten med sporten gav mersmak, där triathlon sedan dess har kommit att bli ett av hans största fritidsintressen.

– Jag har alltid tyckt om konditionssporter och har kört både Vasaloppet och cyklat Vätternrundan. Jag gick på ett högstadium med sportinriktning där vi testade olika idrotter blockvis, under att antal veckor i taget. Vi kunde till exempel ha tre veckor då vi bara körde ishockey följt av lika många veckor där vi bara orienterade.

– Att jag intresserade mig för triathlon började egentligen med att pappa lurade mig att cykla Vätternrundan för två år sedan. Efter målgången frågade han, som har varit cyklist, om det inte vore kul att kombinera cyklingen, som han tyckte att jag är bra på, med två andra sporter i en och samma sport.

Bakgrunden till varför Martin en gång började med triathlon märks också i svaret på frågan om vilken av de tre sporterna simning, cykling och löpning, vilka ingår i triathlon, som Martin helst föredrar:

– Cyklingen är min favorit. Jag vet inte varför, men det är skönt att cykla och så går det lite snabbare än i simningen och i löpningen.

“Allt blir vad man gör det till”

Därefter började arbetet med att utforska den nya sporten, sätta sig in i träningsupplägg och tekniker för byten mellan de tre sporterna under tävlingarna. Det kom heller inte att dröja länge innan Martin Similä hade anmält sig till sin första tävling i triathlon, och därmed också satt sitt första mål i den nya sporten.

– Det väcktes något i mig när pappa ställde frågan vid målgången efter Vätternrundan. Jag började då fundera på varför jag inte hade tänkt på triathlon innan, och sedan dess har det varit fullt fokus på triathlon.

– Jag anmälde mig snabbt till tävlingen “Ironman 70.3” i Jönköping. Det stora målet blev då att jag skulle träna inför den och klara av den året därpå.

Med siktet inställt på att gå i mål i tävlingen, bestående av 1.900 meter simning, 90 kilometer cykling och ett halvt marathon, påbörjades i våras så uppladdningen med ett intensivt träningsschema.

– Jag har hög träningsvolym med många pass och där passen har lägre intensitet. Även om själva basen är hög volym och låg intensitet, blir det då och då pass som är lite tuffare.

– I våras tränade jag i snitt åtta, nio pass per vecka, sex dagar i veckan. Vissa dagar började jag med ett simpass på morgonen för att avsluta med ett löppass på kvällen. Passen kunde vara allt från 30 minuters simning eller löpning till att sitta och plöja på en cykel i flera timmar.

Tävlingen i Jönköping låter som en tuff start som ny utövare i sporten?
– Det var det också. Även om allt blir vad man gör det till så var det väldigt långt, säger Martin och skrattar.

“Det var inte optimalt”

Vid sidan av den intensiva uppladdningen inför sommarens triathlontävlingar ägnades vårterminen även till skrivandet av en kandidatuppsats och engagemang i Clear River Racing och Formula Student – en kombination som skulle visa sig ytterst tidskrävande.

– Vårterminen var ganska brutal, framför allt när det drog ihop sig med både uppsatsen, Formula Student och inför tävlingssäsongen. Det var inte optimalt och var nära att det blev lite väl mycket då.

– Det som var bra i våras var att jag kunde lägga upp arbetet med uppsatsen lite som jag själv tyckte att det passade. Jag kunde träna tidigt på morgonen innan jag började med uppsats vid niotiden, sitta med den till sen eftermiddag och därefter springa en halvtimme innan Formula Student började på kvällen.

Även om de tre projekten upptog större delen av tiden beskriver Martin i efterhand de mest intensiva veckorna under vårterminen som positiva, särskilt eftersom de tre olika projekten var helt olika varandra.

– Det var jättekul. Jag hade ett kul arbete med uppsatsen samtidigt som Formula Student också var riktigt kul. Det var också positivt att det gick att kombinera allt med träningen så bra som det gjorde, jag hade ju mitt distinkta mål då, att klara tävlingen i Jönköping.

Att gå i mål i Jönköping efter en sådan hektisk vårtermin, fylld med både studier, intensiv träning och uppsatsarbete, beskriver Martin som ett slags belöning, där glädjen var högst påtaglig.

– När jag kom i mål så brast det och tårarna rann. Dels för att jag var så otroligt sliten, dels eftersom det var något som jag hade siktat mot i över ett års tid. Jag var inte särskilt kaxig där efter målgången och benen var helt stumma.

“Häftig känsla”

Hittills har det blivit tre olika tävlingar av varierande svårighetsgrad och distans för Martin, varav två har gått av stapeln i Karlstad. Personbästa kom att sättas under tävlingen i Jönköping då han gick i mål på 05:00:15, och där Martin nu siktar mot att komma i mål på under fem timmar nästa sommar.

– Den ena av de två andra tävlingarna, Gôrslitet här i Karlstad, har en så kallad olympisk distans med 1.500 meter simning, 40 kilometer cykling och en mil löpning. När jag var med i somras kom jag på tionde plats av ett trettiotal startande och det var en riktigt häftig känsla.

– Tidigare i höst var jag med i Karlstad Triathlon som har medeldistans, precis som i Jönköping. På grund av att det åskade ställdes simningen in, så det blev ett duathlon i stället med sju kilometer löpning, nio mil cykling och 14 kilometer löpning.

Martin beskriver triathlon som en något mindre sport, och där många utövare, i likhet med honom, har hittat till sporten genom någon av de tre sporter som ingår.

– Det vanliga är att man har hållit på med simning eller cykling och därefter gått över till triathlon. Det är inte en jättestor sport, men det finns flera som studerar vid universitetet som håller på, en av dem är min klasskompis.

– När jag kom på tionde plats i somras kom han på nionde plats. Vi är träningskompisar och peppar varandra, men målet är ju att jag ska slå honom, säger Martin med glimten i ögat.

Uppladdningen inför sommarens tre triathlontävlingar startade redan tidigt i våras, och där träningspassen utgår från tanken om ett större antal pass per vecka med lägre volym för att träna konditionen.

Förutom en längre period med många träningspass brukar Martin även studera tävlingarnas olika banor innan det är dags att tävla. Detta både för att ta fram en strategi att jobba efter och för att mentalt förbereda sig på jobbiga uppförsbackar och tuffa simpass.

– Inför tävlingen i Jönköping var jag och min pappa på plats två dagar innan tävlingen eftersom man var tvungen att vara det. Då passade vi på att köra hela cykelsträckan med bil för att se hur den såg ut.

– Det är klart att man rekar lite så att man är förberedd om det kommer någon mördarbacke. Det är skönt att veta det innan så man inte blir tagen på sängen när de kommer, säger Martin och skrattar.

Var det någon sådan backe i Jönköping?
– Vi upptäckte att det var en sådan ganska tidigt på cykelsträckan så jag var förberedd. Det gick bra, jag tog det ganska lugnt uppför den och sedan gick det bra resten av cyklingen.

Prioriterar studierna

Träningen i triathlon har för Martin Similä inte bara gett nya lärdomar om de tre sporterna löpning, cykling och simning. Därtill har träningen även gett nya insikter om studieteknik och sig själv.

– Inför den första tävlingen hade jag läst en hel del om själva bytet mellan de olika sporterna, vilket är ett av de kritiska momenten under en tävling. Under varje tävling har jag finlirat lite på dem, för att göra dem lite snabbare till nästa tävling eftersom klockan tickar på under hela tävlingen.

– När man simmar, vilket brukar vara i öppet vatten, har man utrustningen och kläderna som man sedan ska cykla och springa i på sig under våtdräkten. När man byter från simningen till cyklingen ska våtdräkten av och cykelskorna på. Det är många små moment, men ide är mycket viktiga rent tidsmässigt.

Det har dock visat sig vara en utmaning att träna på sådana övergångar på egen hand. I stället har det snarare varit tävlingarna som visat sig vara utmärkta tillfällen att successivt finslipa tekniken – något som också har visat sig fungera för Martin:

– Jag kan nog inte säga att jag är bra på det nu heller, säger Martin och skrattar. När jag ser tillbaka på tävlingarna är det framför allt där som jag har lärt mig en hel del och utvecklats sedan den första tävlingen.

– Innan tävlingen lägger man upp en plan och lägger ut utrustningen där man gör övergångarna. Jag brukar lägga ut den utrustning som jag ska ha i de olika övergångarna på en handduk, så att det ska bli smidigare att byta. Då har jag ju även en plan för hur jag ska göra det under tävlingen sen.

Samtidigt menar Martin att träningen har visat sig ha positiv inverkan på studierna, där vårens intensiva uppladdning i kombination med två andra tidskrävande projekt visade hur viktigt det är att fokusera på en sak i taget.

– Jag märkte att jag blir mer alert när jag tränar och att man måste koppla bort allt annat under träningen. Det tror jag kan vara gynnsamt för studierna, att man inte går runt och tänker på plugget hela tiden.

– Det är nog det som har gett mig mest, att man tvingas tänka bort andra saker och fokusera på just det som man håller på med för stunden.

Även om han beskriver vårterminen som brutal, har varken studier eller träning kommit i kläm för varandra vilket Martin beskriver som en lättnad.

– Studierna har alltid första prioritet. När jag skrev uppsats kunde jag anpassa studierna efter träningen och tvärtom. Nu till våren blir det något annat, där jag får se hur det blir utifrån hur föreläsningarna ligger i schemat.

Har du lärt dig något om dig själv?
– Att det går att lära sig saker om man ägnar tid åt det. Innan jag började med triathlon hade jag inte simmat crawl mer än någon enstaka gång, och nu gör jag det varje tävling. Mitt motto är att allt handlar om inställning, går man in med rätt inställning så går det.

Fler tävlingar väntar

Förutom fortsatta ingenjörsstudier väntar framöver en hel del träning inför det att sommarens efterlängtade tävlingssäsong drar i gång, där Martin har siktet inställt på att sätta ett nytt personbästa.

– Det blir Jönköping nästa år igen med samma tävling som i år. De där 15 sekunderna i somras grämer mig fortfarande, så jag har som mål att gå i mål på under fem timmar. Även om jag tar det lite lugnare just nu ser jag fram emot träningen som drar i gång igen till våren.

Inför nästa års tävlingssäsong vill Martin även delta i fler triathlontävlingar förutom tävlingen i Jönköping, och där det råder stor valmöjlighet bland tävlingarna.

– Det finns en hel del tävlingar att välja mellan med många mindre tävlingar. De har inte gett ut tävlingskalendern för 2020 än så det återstår att se. Det blir troligtvis Gôrslitet i Karlstad igen och så ska jag försöka att få in någon mer tävling innan Jönköping också.

– Det är riktigt kul med triathlon och det är det som är huvudsaken. Jag skulle inte ägna så mycket tid som jag gör åt träningen om jag inte tyckte om det. Jag kommer nog att hålla på med det så länge som jag tycker det är kul, men det blir vid sidan av så som det är nu.

Även om det var Martins pappa som gjorde att han fick upp ögonen för sporten, har det ännu inte blivit någon tävling mellan dem – åtminstone inte i triathlon.

– Han håller själv inte på med triathlon men är gammal cyklist och vi har kört Vätternrundan flera gånger. Det jag kan jämföra är därför tider i Vätternrundan och där leder han än.

– Han tycker dock att det är kul att jag håller på och hänger med på tävlingarna, vilket även resten av min familj gör. De är med på i princip alla tävlingar, så jag har som en egen liten hejarklack.

Står de där med skyltar och hejar på dig då?
– Det har inte varit några skyltar än, men det kanske det blir under tävlingarna nästa sommar, säger Martin och skrattar.

Med drygt två år kvar på utbildningen till civilingenjör i maskinteknik ser Martin Similä nu fram emot kommande tävlingssäsong och mot den kommande examen. Där hoppas han kunna förena examen med ett annat träningsrelaterat mål:

– Det stora målet är att vara med i en triathlontävling med heldistans, vilket är dubbelt så långt som tävlingen i Jönköping. Jag har sagt lite skämtsamt att det får blir ett slags examenspresent sommaren 2021, säger Martin Similä och skrattar.