Nu är det dags, att återigen sätta Karlstads universitet i relation till nobelpriset och omvärlden. Den här gången rör det sig om Nobels fredspris. Årets fredspristagare är den belarusiska demokratiprofilen Ales Bjaljatski och människorättsorganisationerna Memorial och Center for Civil Liberties. I en intervju berättar Hans Lödén om sin forskning inom statsvetenskapen.
– Jag arbetade som lärare och forskare i statsvetenskap sedan mitten av 1980-talet. 1999 disputerade jag på en avhandling med titeln ”För säkerhets skull” om svensk utrikespolitik. 2009 blev jag docent och 2017 professor, säger Hans.
På ålderns höst har Hans gått i pension hemma i Karlstad. Vid universitetet undervisade han i
internationella relationer och utrikespolitik vilket är ämnen som explicit hör ihop med fredspriset.
– Frågor om krig och fred är där helt centrala och naturligtvis snuddade vi vid Nobels fredspris ibland även om det inte var något huvudnummer. Teorin om den demokratiska freden hade jag alltid med i undervisningen. Den bygger på att handfast empiri visar att demokratier nästan aldrig krigar med varandra.
Väl utvecklade demokratier innehåller institutioner som exempelvis flerpartisystem, fri press, oberoende opinionsundersökningar och yttrandefrihet, enligt Hans. Han menar att
komponenterna alltså är befrämjande för fred mellan demokratier.
– Årets tre pristagare kan alla sägas arbeta i den traditionen även om de kanske inte uttrycker det explicit. Men de arbetar för öppenhet och demokratisering i sina respektive länder, dvs värden som är gynnsamma för fred.
Det är inte helt fel att tänka sig att priset ses som en västerländsk markering mot Putinregimens nyimperialistiska politik. I sin artikel “Fredspriset 2022 – En riktig smäll” (SvD 2022-10-07) skriver Jesper Sundén om årets fredspris som kraftfull markering mot Putins regim i Moskva, då den stöttar den belarusiska regimen, anfaller civila i Ukraina och bedriver repression inom det egna ryska civilsamhället. Hans resonerar å andra sidan om begreppet nobelpriset och syftet med att dela ut det.
– Jag ser priset som en gest av framförallt symbolisk natur, men som i bästa fall också kan ha
en faktisk effekt i ett land där förändring behövs eller i form av ökat stöd inom eller utom landet för positiva krafter som arbetar för förändring.
Hans menar att priset kan fylla en faktisk effekt som gör att förtrycket som sker gentemot folk inte försvinner under radarn.
– Ales Bjaljatski har alltid använt sig av fredliga metoder samtidigt som han varit mycket modig i att stå upp mot en synnerligen repressiv regim. Detta har gjort att han blivit ett föredöme för många inom och utom Belarus.
Oppositionspolitikern Pavel Latushko säger bland annat i David Petterssons artikel “Fängslade Ales Bjaljatski tilldelas Nobels fredspris” (SvD 2022-10-07) att priset till Bjaljatski är för alla politiska fångar i Belarus.
Vidare pratar Hans om de andra pristagarna.
– Ryska Memorial är en intressant organisation som arbetar på flera plan samtidigt. Man bedriver dels traditionellt mänskliga rättigheter-arbete men också och inte minst med att ta
fram vittnesbörd om Sovjets och Rysslands grymma förflutna. Man menar att landet inte kan
utvecklas på ett positivt sätt utan att lyfta fram, erkänna och lära av tidigare förtryck. Stalinismen måste granskas och fördömas, menar man, på samma sätt som Tyskland i huvudsak framgångsrikt gjort upp med sitt nazistiska förflutna.
Beträffande ukrainska organisationen Civil Liberties var den okänd för Hans. Människorättsorganisationen ger i vilket fall en bild av Ukraina som ett öppet samhälle som
kämpar för demokrati. Hoppet är alltså det sista som lämnar människan i hennes kamp för
något och Hans resonerar vad nyckeln till att få Nobels fredspris är.
– Tålmodigt och uppoffrande arbete under lång tid. Den som är intresserad av snabba klipp
och omedelbar berömmelse ska nog satsa på andra banor. Vi ska också komma ihåg att det
stora flertalet av de priser som utdelas getts till personer och organisationer som fått offra
både friheten och ibland sitt liv för sina ideal.
Studenternas studietid osar av frihet och tillvägagångssätt i arbetet, men framgångar börjar
oftast med inspiration. Några favoriter bland tidigare fredspristagare som Hans tror studenter
kan ha som förebilder är t.ex kinesen Liu Xiaobo som fick priset 2010 och tysken Carl von
Ossietzky som fick det 1935. Avslutningsvis påpekar han i sitt resonemang att man måste
våga vara vis och stå upp för sina ideal, eller stötta andra som arbetar för sådana ideal är bra
mål långsiktigt för den som vill uppnå framgång.
Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
