Ovanför Karlstads universitets entrédörrar möter studenterna dagligen poeten Horatius latinska fras, ”Sapere Aude”. Ordspråket översätts ”Våga vara vis”, en uppmuntring till studenter och personal att våga tänka själv, och ha mod att söka samt hävda kunskapen. Med andra ord en slags symbolik till fritänkandet och självständigheten som universitetet ska präglas av.
Resan till vad universitetet är idag har enligt många skett inom en relativt kort tidsperiod, men historien talar om något annat. Startskottet var under mitten av 1800-talet, när lärarutbildningen drog igång med sina femtio studenter. Där, i en lokal i centrala Karlstad satt alltså framtidens folkskolelärare, som efter flera omflyttningar placerades i Marieberg, idag känt som Arkivcentrum. Seminaristerna bestod av endast män till år 1950, då kvinnor började tas emot. Då var det dessutom möjligt att utbilda sig till sjuksköterska. Ett decennium senare, efter politiska beslut och en utredning om rekryteringsunderlag i Karlstad, grundades universitetsfilialen 1967 med anknytning till Göteborgs universitet. Tio år senare ändrades identiteten till Högskolan i Karlstad, som en följd av högskolereformen som kom till under 1977.
Tre år tidigare stod byggnader inflyttningsklara på Kronoparken, dit lärosätet flyttade upp från att tidigare varit belägen i centrum. Enligt Lena Fries, som tidigare arbetat som utbildningshandläggare på universitetet, fanns förmågan att utöka verksamheten. Där fanns stora möjligheter till utveckling – både för universitetets lokalbehov och för studenternas bästa, med potential att bygga ett campus av bostäder och samlingslokaler.
– Visst fanns det de som hade velat se universitetet i centrum av Karlstad, men jag är övertygad om att alla numera tycker att det var rätt tänkt att flytta ut till Kronoparken, eller ”Älgpasset” som vi skämtsamt sade, säger Lena Fries.
Visionen om ett universitet i Karlstad uppfylldes år 1999 efter otaliga förberedelser samt efter ett stort driv och engagemang från akademins medarbetare. Den tidigare rektorn Lennart Anderssons djärva mål om ett universitet lämnades över i Christina Ullenius, den föregående rektorns händer, som fortsatte kämpa i samma riktning.
– De lyckades få med sig personalen i ett målmedvetet arbete som smittade av sig i en nybyggaranda, där hinder var till för att övervinnas, fortsätter hon.
Detta var en process som pågick under många år och som krävde stora arbetsinsatser, men en sommardag 1998 kom beslutet som gav universitetsstatus. Namnet skapade en livlig debatt, där man diskuterade om ortnamnet skulle ha genitiv-s eller inte, men ändrades slutligen till det vi känner till idag. En annan del av varumärkesarbetet handlade om förnyelsen av logotypen. Universitetets sol, som blev ett grafiskt sammanträffande med kommunens, står bland annat för upplysning, värme, gemenskap, hållbar utveckling och energi. Passande för både lärosätets värderingar och för solstaden den är belägen i.
Strax därefter fick universitetet rätten till att examinera civilingenjörer, en viktig milstolpe som lärosätet kämpat hårt för att nå. I början av 2000-talet blev även Musikhögskolan Ingesund en del av universitetet, vilket var betydelsefullt för att universitetet skulle bli ett attraktivt och komplett lärosäte.
– Det var verkligen ett lyft för hela universitetet och för våra studenter. Vi lärde oss mycket på detta samgående, berättar Lena.
Universitetet har utvecklats mycket sedan sin etablering. Utöver handelshögskolans uppkomst, ett tioårigt jubileum och rätten att examinera civilekonomer, kan lärosätet snart få rätten att examinera jurister – en utbildning som egentligen är svår att få tillstånd till. Enligt rektor Åsa Bergenheim är det viktigt för lärosätet att ha några tunga professionsprogram med ett söktryck som är stabilt högt över tid. Hon förklarar att det dessutom är stimulerande för lärarna och forskarna att få arbeta med nya utbildningar som är på hög nivå.
– Juristprogrammet är faktiskt det tredje programmet av den arten på två år. Det visar att vi är ett universitet med hög kvalitet och ger oss gott renommé, förklarar hon.
Med så många förändringar som sker just nu är det ingen tvekan om att universitetets kapacitet växer. Där finns en strävan till att hela tiden bli bättre, i en framtid som ser ljus ut.
– Vi har ett gott anseende och går framtå inom både utbildning och forskning. Vi är ett universitet som är lagom stort och ett universitet där anställda och studenter trivs. Så mycket större vill vi inte bli, men vi vill förstås bli ännu bättre, menar Åsa.
Likt budskapet i det konstverk som vilar på bibliotekets fasad vill Karlstads universitet leda med följande: Sträck på ryggen och ge järnet – för att vi är bra. Frimodiga och nytänkande är våra kvalitéer. Men, desto viktigare är det att komma ihåg: har man ingen historia, har man heller ingen framtid.
Artikeln publicerades i Karlstads studenttidning nr 2017#1.
Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
