ATT FORSKA PÅ KAU – Sol om klimat och kommunikation

Efter många års studier är Sol Agin idag lektor och studierektor. För Karlstad Studenttidning berättar hon om vägen dit, hur kul hon tycker att det är att vara forskare på KAU och vad hennes forskning går ut på. Hon berättar även om hennes undervisning och passar på att ge sina bästa tips till studenter. 

Det är en kall men frisk höstdag när vi träffar Sol Agin på Karlstads Universitet. Idag är hon lektor och studierektor i medie- och kommunikationsvetenskap på KAU. Men vägen dit har inte varit helt rak.

Sol läste medieprogrammet på gymnasiet. Därefter flyttade hon till Uppsala för att studera retorikprogrammet i ett år innan hon valde att flytta tillbaka till Värmland. Hon började läsa kandidatprogrammet Globala Medier (numera Digitala Medier och Analys) på KAU. 

– Det var ett program på engelska med fokus på globala- och kommunikationsfrågor, vilket jag tyckte var jätteintressant. För att samla in data till C-uppsatsen åkte jag till Zambia på stipendium från Minor Fields Studies. Att söka stipendier är något jag varmt rekommenderar. 

Efter examen blev det flytt till Stockholm och ett masterprogram på Södertörns högskola. Det var inte riktigt det hon sökte, därför la hon mer tid på extrajobbet på FN:s flyktingorgan. Där  fanns det mycket att göra för det var under Syrienkriget. Trots det ville hon fortsätta att studera. Så då flyttade hon tillbaka. 

– Efter ett år på masterprogrammet i Globala Medier (numera Geomedier) på KAU utlystes en doktorandtjänst. Efter tips från en professor skrev jag en magisteruppsats för att bli behörig. Jag sökte doktorandtjänsten och fick den. 

Medan hennes klasskamrater fortsatte läsa på masterprogrammet började hon att doktorera. Hon skrev sin avhandling och försvarade den. Sol fick först ett vikariat och sedan en fast anställning. Hon lämnade in sin ansökan om befordran till lektor och ansökte om att bli studierektor, vilket hon är idag. 

– Det var förvirrande till en början att plötsligt se vad som händer bakom kulisserna. Ena veckan var jag student och andra veckan hade jag kontor, nyckel och skulle äta lunch med människorna som nyss hade rättat mina uppgifter. Det var lite imposter syndrome, säger Sol och skrattar. 

Hon trivs med sitt jobb men kan ändå sakna studietiden. 

– Friheten man hade och känslan av att vara student med hela världen framför sig. Det var sittningar och aktiviteter med studentkåren. Det hände alltid något. Studietiden är en speciell tid och jag hoppas alla tar vara på den.

Att vara forskare

Sol tror att det är hennes nyfikenhet som lett till att hon blev forskare. Som barn undrade hon ofta “varför” och fick då svaret att hon skulle ta reda på det. Ett vanligt 8-17 jobb hade inte passat henne. Hon tycker om när det inte finns någon vanlig arbetsdag. Den enda gemensamma nämnaren för alla dagar är att de börjar med en kopp kaffe. 

Forskning är komplext, därför ber vi henne att beskriva enkelt vad hennes forskning handlar om.

– Mycket av min forskning fokuserar på hur man kommunicerar om klimatet. Jag tittar framför allt på hur olika typer av aktivistgrupper kommunicerar. Hur man får ord och handling att gå hand i hand och få maximalt genomslag med sitt budskap.

Året efter att hon började doktorera bildades de globala rörelserna Fridays for Future och Extinction Rebellion. Det kom att påverka ämnesvalet för hennes forskning. Hon tycker att klimatfrågan är viktig och intressant. 

– När det gäller klimatkrisen är det många människor som behöver lyssna, vilket gör det svårt att målgruppsanpassa som är klassiskt att göra när man försöker kommunicera. I klimatfrågan är ju egentligen hela världen målgruppen. Men vilken är den lilla gruppen som kanske lyssnar på mig i den här frågan? 

I det långa loppet hoppas hon att hennes forskning ska leda till att vi bättre kan förstå vilka vi är i den här bubblan. Och hur vi kan tänja på gränserna för att faktiskt bryta igenom det vanliga bruset. Känslan av att man får möjligheten att vara med och forma fältet och föra saker framåt, tycker hon är det mest givande med att vara forskare. 

När det gäller utmaningar inom området finns det flera. En av dem är terminologin. Det finns många som forskar på snarlika saker men använder olika termer. En annan utmaning är att det behövs fler experimentstudier för att bryta ny mark.  

Just nu tittar Sol på paradoxen som finns inom klimatkommunikationsforskningen, nämligen att klimathot som finns längre bort tas på större allvar än de som finns närmre. Nästa steg för henne är att titta på vilken typ av språkbruk som funkar bäst vid olika typer av protestaktioner och var brytpunkterna ligger för när ett visst typ av språkbruk blir normaliserat. Att genomföra ett projekt kan ta alltifrån några månader till flera år. 

– Ett forskningscenter för klimatkommunikation på Yale tycker jag är mycket inspirerande. Sen alla lärare jag hade när jag pluggade på kandidat- och masterprogrammen. De väckte nyfikenheten hos mig och fick mig att se att det finns en plats för mig. 

”Att undervisa är jätteroligt”

Som forskare är man generellt anställd som universitetslärare, vilket innebär att man också måste undervisa. I början hade Sol svårt för det.

– Nu tycker jag att det är jätteroligt. Det är någonting med att stå i ett klassrum och förmedla den här kunskapen som har ackumulerats över åren och få dela med sig av den. När jag märker att det jag säger når ut och man kan nästan se hur glödlamporna tänds hos folk, att det väcker nyfikenhet hos andra. 

Hon tycker att studenterna lär henne lika mycket som hon lär dem. 

– Förhoppningsvis lär jag dem lite mer, säger hon och skrattar. 

Sol Agins bästa tips till andra som vill bli forskare: 

1. Hitta någonting du brinner för! 

2. Låt ingen säga till dig att det inte är värt att ta reda på. 

3. Fortsätt alltid att vara nyfiken. 

4. Prata med andra forskare, om du vill bli forskare. 

5. Våga säga att ni är nyfikna, både på ämnet och karriären!