Stress, stress och lite mer stress….det är nog vad de flesta studenter känner just nu. Vi är inne på sista rycket innan sommarlovet och allt sker på en och samma gång. När dessutom våren verkar vägra anlända och vi istället vaknar till snö och regn känns allt såklart ännu tyngre. Men ge inte upp hoppet! Snart kan vi börja räkna ned dagarna till friheten. För vissa av oss för några månader innan vi sätter oss i skolbänken igen, och för andra är detta allra sista månaden i skolan innan arbetslivet väntar. Oavsett så är sommaren nära, så när du sitter där i biblioteket för femte dagen i rad, stirrar ner i böckerna där bokstäverna på något sätt tycks flyta ihop till en smetig sörja, så visualisera friheten framför dig. Tänk dig att du är på en tropisk strand, äter en svalkande glass i solen, eller varför inte njutandes till tonerna av Håkan Hellströms Klubbland under en ljummen sommarkväll på Ullevi. Snart är det bara en månad tills dessa drömmar blir verklighet. Så fortsätt kämpa, snart passerar du mållinjen.
Detta är läsårets sista tidningsnummer och mitt allra sista nummer som chefredaktör. Det har varit en lärorik och rolig resa, men nu är det dags att lämna över stafettpinnen till någon annan. Förutom att detta är mitt sista nummer är det även ett jubileumsnummer för att fira att både Studentkåren och tidningen fyller 50 år. Som en hyllning till kåren, tidningen och studentlivet har vi i detta numret grävt i arkiven och hittat bilder och historier från alla årtionden sedan tidningen grundades 1967. Mycket med studentlivet har förändrats sedan dess, och mycket är fortfarande detsamma.
Men, hur kommer studentlivet att se ut om 10, 20 eller om 100 år? När vi firar nästa jubileum?
Kommer alla studenter ha ett chip i hjärnan som gör att vi aldrig behöver läsa kurslitteraturen? Eller kommer våra lärare vara robotar? Nej, troligen inte. Men visst kan man inte hjälpa att undra hur det kommer att vara då. Mycket kommer nog vara likadant som det är nu och mycket kommer nog att ha ändrats. Men en sak är jag ganska säker på, och det är att studentlivet kommer vara lika roligt och fantastiskt då som det är nu, och som det var 1967.
Tack för mig!