Sommarjobb. Under månaderna när CSN uteblir behöver studenter som oss arbeta för att tjäna pengar. Annars blir vi helt utan. Vi saknar ett skyddsnät, såsom A-kassa, under denna period. Ett sommarvikariat är väl en perfekt chans att få kontakter och praktisk erfarenhet inom marknaden man utbildas? Jo, visst.
Men vi måste få in foten för att ta oss förbi.
Tidigare har jag haft turen med arbete inom området jag studerar redan innan plugget. Jag gled in och fick på så vis kontakt.
Men ändå fick jag nej i år.
Den ena räknade med den andra och den andra hann bli färdig med sina vikariat för sommaren. Jag la alla kort på två platser och det räckte inte. Förstå mig rätt, jag klandrar inte de jag sökte jobb hos. Men jag känner en viss irritation på arbetsmarknaden.
Senast för några veckor sedan läste jag i NWT att en individ i en av våra grannkommuner, med utbildning och erfarenhet inte kunde hitta jobb.
Ja, det är lågkonjunktur. Ja, närmare 400 000 är arbetslösa i Sverige. Och jag lider med dem. Jag lider även för oss studenter som har svårt att ta oss in på marknaden över huvud taget, som har en framtidsförhoppning och som söker kontakt – även om det bara gäller några veckor på sommaren, så är det ovärderligt. Jag lider för oss som har kontakt men som ändå får nej.
Om inte ens de med erfarenhet får komma innanför dörren, hur ska vi studenter då göra det?
Hur ska medstudenter som flyttat hit utifrån för att studera kunna få arbetsmarknads kontakter om det är en grundförutsättning för att ens få kontakt?
Så, arbetsmarknaden.
Öppna er dörr, säg att ni vill ha oss.
Det är lågkonjunktur, och det är många som är i samma sits. Men jag ber.
Vi behöver er. För vår framtid.
Detta är en opinionstext där skribenten svarar för åsikter i artikeln. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
