Får man verkligen skämta om allt? Tydligen, enligt Edvin Törnblom, i hans föreställning Bögen är lös (i magen) som gick av stapeln i Karlstad under fredagen. Både cancer, pedofili och att hänga sig i Slussen faller in på okej-listan. Kontroversiellt? Ja, ganska. Men kanske precis vad vi behöver.
Edvin Törnblom är mest känd från “Ursäkta”-podden, där han tillsammans med Johanna Nordström ofiltrerat diskuterar allt från magproblem till spårade utekvällar. Och självklart mycket annat. Under 2022 släppte han även självbiografin Bögen är lös, som vann årets bok på QX Gaygala 2023.
Med 1 500 sålda biljetter och en engagerad publik taggade till tårna fick Karlstad smaka på en minst sagt färgsprakande show under fredagen. Vi får följa med till pojkrummet hemma i Nacka där Edvin växt upp, vilket är startskottet för den röda tråd som han snyggt fullföljer från början till slut.
Föreställningen bjuder på mycket sång och dans. Det är högt och lågt. Ebba Busch får sig en känga, vilket kanske inte var helt oväntat. Eller rättare sagt “Lebba Butch”, som han i ett nummer iklädd peruk och blå kostym benämner henne. Gårdsbögar, som till skillnad från 08-orna på hemmaplan vet hur man får en annan homosexuell man på fall, skildrar ett helt eget dansnummer i äkta epa-dunkanda. Ett annat segment som inte går obemärkt förbi är när Edvin Törnblom tillsammans med tryggheten Nalle Puh dansar eroriskt på scenen. Danspartnern? En kalsongklädd man i en djurmask, vilket får salongen att tappa andan.
Showen är hysteriskt dråplig och man kommer på sig själv att skratta vidrörande ämnen som är så osmakliga att de egentligen inte borde få skrattas åt. Men det är precis vad Edvin gör med publiken. Han bjuder på sig själv till den gräns att det nästan går över styr. Föreställningen är så icke-jante som det bara går att komma, vilket är en bedrift i sig, men också otroligt befriande.
Edvin Törnblom pratar mycket om hur det är att växa upp och komma ut som homosexuell. När man tror att skämten och den galghumoristiska ådran kommer genomsyra föreställningen kvällen ut, tar den sig en drastisk vändning. Edvin öppnar upp sig om de tuffa åren hemma i Nacka, och den mobbning och misshandel han fått utstå för sin sexualitet.
Avslutet blir frigörande och vackert. Inte en själ i den fullsatta salongen skrattar längre. Allvaret genomsyrar rummet för ett par minuter och han bjuder på några starka ögonblick vid pianot, där han funnit sig själv många gånger förut, sjungandes i något slags hopp om att en dag få vara sig själv och bli älskad för precis den han är. Mitt favoritcitat från kvällen är när han säger “Ibland då och då tillåter jag mig själv att tänka hockeykillarna 1, Edvin 100”. Stående ovationer väntar och det knyter ihop säcken för en fantastisk föreställning.
Betyg: 3,5 av 5
Detta är en argumenterande text där skribenten svarar för åsikter och ställningstaganden i artikeln. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
