Studenttidningen deltog i samtliga föreläsningar under JPRO. Intressanta diskussioner om machokultur, substansberoende och diskriminering bjöd JPRO på. Här följer en kort sammanfattning av dagarna för dig som missade dem.
Atilla Yoldas diskuterade machokultur från ett mansperspektiv. Han delade med sig att sina upplevelser från sin barndom där han fick uppleva det från olika sidor. Under barndomen upplevde Atilla en känsla av utanförskap. En vändning för honom var när han senare fick en gemenskap med tjejerna i klassen och lärde sig hur de påverkades av machokulturen. Det avgörande för Attila var när han fick veta varför hans morfar inte fanns med i bilden längre, och att både mormor och mamma utsattes för våld. Atilla diskuterade något han kallade våldspyrmiden, där han förklarade att machokulturen börjar redan med ord och så kallade ”skämt” på tjejers bekostnad. Detta förklarade han som det första steget mot värre kränkingar i framtiden, och att sådant beteende bör ringa varningsklockor för omgivningen. Studenttidningen frågade vad det viktigaste att få med sig från föreläsningen.
”Att göra kopplingar till maskulinitetsnormer, erkänn att det här är ”toxic”, kräv ansvar och gör motstånd,” svarar Atilla.
Studenttidningen frågade två studenter efter Atilla Yoldas föreläsning varför de deltog i JPRO dagarna.
Ellen, som läser samhällsplanerarprogrammet:
”Dels så har jag några kompisar som är involverade i JPRO idag, sedan har jag sett information om det på Instagram och jag blev intresserad när jag läste om vad föreläsningen handlade om så jag tyckte det var intressant.
Vi frågade om hon var nöjd med dagens föreläsning och om det var givande.
”Jag tyckte den var jättebra, informativ och att både kvinnor och män borde lära sig mer om ämnet.”
Alma, som även hon läser samhällsplanerarprogrammet:
”Jag såg på JPROs instagram att det var föreläsning idag och så har jag kompisar som är engagerade i JPRO också” svarar Alma.
Vi frågade om hon var nöjd med dagens föreläsning och om det var givande.
”Jag tyckte den var jättebra, informativ och att både kvinnor och män borde lära sig mer om ämnet.”
Lena som är anställd på Kris pratade om verksamheten, bland annat hur deras verksamhet fungerar och vilket stöd de kan erbjuda medlemmarna. Samtliga anställda på Kris har en bakgrund av missbruk och/eller kriminalitet. Kris finns tillgängliga 24/7 vilket Lena beskriver som nödvändigt för att medlemmarna ska klara sig. Känner man att man är frestad av droger så kan man ringa och få stöd för att förhindra återfall. De förespråkar behandlingshem för medlemmarna men beskriver att det är väldigt svårt att få igenom när deras medlemmar ansöker om hjälp hos socialtjänsten. Därför menar de att deras verksamhet är väldigt viktig eftersom medlemmarna kan känna hopplöshet när de söker hjälp på andra håll. Kris gör även många anstaltsbesök per år för att berätta för interner om deras verksamhet och hur de kan erbjuda stöd när de frisläpps. Lena berättar att Kris även erbjuder olika aktiviteter till sina medlemmar vilket är väldigt uppskattat.
”Det finns studiecirklar, möten, och vi har även varit på Friends Arena för fotboll,” förklarar hon. Kris tar emot 1000 nya medlemmar per år.
Sista dagen på JRPO hade Agera Värmland föreläsning. De är en antidiskrimineringsbyrå som hjälper folk i Värmland på olika sätt. Vem som helst kan vända sig till dem om man upplevt diskriminering på till exempel skola eller arbetsplats. Utöver ovanstående så kämpar de även mot våldsbejakande extremism.
”Vi har avhoppar stöd till individer som vill lämna våldsbejakande extremism samt stöd till anhöriga,” berättar de vidare.
Agera Värmland upplyste oss även om vilka rättigheter vi har som universitetselever. Universitetet har skyldighet att utreda om de får kännedom av diskriminering. Detta kan ske genom en formell anmälan men även på så kallade ”ryktesvägar”. Samtliga lärare, föreläsare eller mellanchefer på universitet har skyldighet att anmäla.
Adele intervjuade vi innan JPRO och vi har även fått återkoppling från henne. Hon ger sina tankar om hur JPRO dagarna var samt vad det viktigaste att få med sig är.
”Jag tyckte dom var jättebra, det var väldigt lärorikt, man fick lära sig väldigt mycket av föreläsningarna. Det var lite synd att det inte var så mycket folk som kom men det var mitt under en tentaperiod så jag har förståelse för det men jag tror det hade varit bra föreläsningar att ha med mer folk, ” berättar Adele. ” Det viktigaste att ha med med sig är att fortsätta sträva efter ett jämställt samhälle och fortsätta kämpa, vi kommer väl dit sakta men säkert.”
Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
