Som gammal studenttidningsredaktör insåg jag att bland det första den nya Studentkåren måste få i gång var en kårtidning. Jag hade tidigare under åren i Studentkåren i Göteborg varit redaktör för Götheborgske Spionen. Den hade en upplaga på 10 000 ex. I redaktionen ingick bl.a. en blivande professor i medie och kommunikationsvetenskap, Lars- Åke Engblom och två blivande författare av svensk elitklass, Claes Hylinger och Magnus Hedlund. Spionen hade tagit del i Göteborgs kulturliv med bl.a. artiklar om studenternas bristande kulturella engagemang.
Skillnaden mellan erfarenheterna från Göteborg och läget här på Klaraborg i september 1967 var enorma. Här träffade jag nästan dagligen de drygt 400 studenterna. Resurserna var en elstencilapparat och kårens allt-i-allo Ingrid Lindqvist.
En kårtidning måste vi ha! Så uppstod efter en dags gemensamt arbete det första numret av stenciltidningen Klaraborgsbladet. Efter fyra nummer bytte stencilbladet namn till Klaraborgaren. Layoutansvarig var Ulla Berglindh.
Detta första nummer tillkom på ett sätt som faktiskt är helt unikt i min yrkeskarriär. För att skapa gemensamhetskänsla i arbetet, som vi inte har något riktigt bra ord för på svenska, inköpte jag en flaska körsbärsvin att svetsa arbetsgänget samman med. Körsbärsvinets kreativa förmåga hade jag lärt mig vid en kulturkonferens något år tidigare i Danmark. Idag måste Klaraborgsbladet nr 1, årg. 1 i original vara en verklig tidskriftsraritet.
Många redaktörer har sedan fört stafettpinnen vidare. När kåren lämnade Klaraborg, måste tidningen byta namn. Alla redaktörer under de gångna femtio åren har försökt göra tidningen utifrån sina värderingar och visioner. Ibland har det blivit lyckat, ibland kanske inte. Dock, det känns lite rörande att sitta här och skriva ihop ett manus till en tidning, vars föregångare jag faktiskt var med och grundade!
Kjell Fredriksson
Grundare av Karlstad Studentkår
och Karlstad studenttidning
