Denny Jansson: Dags att sätta punkt och tacka för den här tiden

Så är det slutligen dags.

Dags att sätta punkt för min allra sista text i Karlstads studenttidning. Nu är det dags för mig att lämna tiden som student vid Karlstads universitet och som chefredaktör för Karlstads studenttidning bakom mig och blicka framåt, mot allt vad framtiden har att ge.

De tre senaste åren har jag haft det stora nöjet att få vara med och göra den här tidningen, Karlstads studenttidning. Det har verkligen varit ett sant nöje att få jobba med flera enastående och fantastiska redaktionsgrupper, och att få leda den tidning som jag så länge har sett upp till och fram emot att få vara med och göra.

Även om jag valdes till chefredaktör 2017 började den här resan egentligen hösten 2007, när jag som tolvåring fick in min ena fot i tidningsbranschens fantastiska, märkliga, intresserade och hektiska värld. Som redaktör för en nystartad skoltidning blickade jag framåt. Och uppåt. Efter ett besök på Karlstads universitet beslutade vi i redaktionsgruppen för den nystartade skoltidningen att det är Karlstads studenttidning som var den tidning som vi skulle ha som förebild. Och så blev det.

Att vara redaktör för en studenttidning är inte ett uppdrag likt något annat inom studentlivet.

Det kändes därför otroligt kul när jag 2016, mitt andra år på min fem år långa utbildning, blev en medlem i tidningsredaktionen i egenskap av reporter. Det var ett intressant och givande år på många sätt med en ambitiös och nyfiken redaktionsgrupp. Efter ett år som reporter tog jag mig mod och sökte till posten som chefredaktör. Chefredaktör för tidningen som en gång i tiden grundats som Klaraborgaren. Denna anrika tidning, vars namn, form och innehåll ändrats otaliga gånger sedan det första numret gavs ut 1967. Nu skulle jag få lägga till mitt eget namn i listan över studenttidningsredaktörer.

Att vara redaktör för en studenttidning är inte ett uppdrag likt något annat inom studentlivet. Det är att vara ett slags osynlig spindel i nätet som till vardags är känt som studentlivet, att leva och andas nyheter med en osläckt törst för nyheter om och för studenter. Det innebär både att rapportera om roliga aktiviteter som flottracet på Klarälvens höstkalla vatten, att granska olägenheter samt att snabbt, korrekt och respektfullt rapportera om tragiska händelser som loftgångsraset på Campus.

Sett till händelserna under de här tre åren har det inte varit någon direkt stiltje i nyhetsflödet för oss som har jobbat med Karlstads studenttidning, där jag har haft förmånen att få jobba med tre fantastiska och utomordentligt duktiga grupper av redaktionsmedlemmar. Det började med att studentkårsordföranden plötsligt avgick och senare polisanmäldes. Kort därefter slog ett Kårhus upp portarna i Studenternas hus vilket, åtminstone för en stund, gav studentlivet en central samlingsplats innan kårhuset senare lades ned.

Därefter har det blivit lunchtest, riksdagsval, flottrace, föreningskamp och kårval tre gånger om samt plötslig övergång till distansundervisning på obestämd tid. Därutöver har det även getts möjlighet att blicka bakåt, som när Karlstads universitet firade 20 år som universitet och när Handelshögskolan firade tio år.

Förutom alla nyheter har de tre senaste åren bjudit på en hel utmaningar. Som att infria löftet att lansera Karlstads studenttidning på nätet och att gå upp i ottan för att fira tidningssläpp genom att bjuda dig som läsare på gratis frukost och nytryckt tidning två gånger per termin. Det har blivit en hel del spring med nybryggda kaffekannor mellan huvudentrén och studentkårens kaffemaskin under de här åren.

En annan utmaning har varit att hitta nya sätt att nå ut till dig som läsare, och att hitta nya sätt att bedriva, producera och publicera studentjournalistik på. Vad gäller det senare har det under de senaste åren varit möjligt att se hur trafiken på vår nätupplaga och i våra sociala medier har ökat markant, vilket är ett tämligen gott och positivt tecken. Det, om något, är ett tydligt bevis på att det arbete som årets redaktion bedriver, och tidigare redaktioner har gjort, uppskattas.

Min egen förhoppning är att Karlstads studenttidning har blivit ett litet strå vassare.

När jag tillsammans med en nytillträdd redaktionsgrupp tog över Karlstads studenttidning i juli 2017 blev ett av våra första uppdrag att låta Karlstads studenttidning ta steget ut på nätet efter flera års digital frånvaro. Med en rejält positiv och laddad redaktion lanserade vi så äntligen en nätupplaga i oktober samma år. Sedan dess har nätupplagan hunnit krascha på grund av ett så pass stort besökstryck att servrarna inte klarat av trycket, samtidigt som avståndet mellan oss som skriver i tidningen och dig som läsare blivit mindre än någonsin tidigare.

Att Karlstads studenttidning finns i de forum och kanaler du som student använder är viktigt. Inte minst för att du som student ska få aktuell, sann och saklig journalistik om sådant som är viktigt i rollen som student. Det är också den roll som en studenttidning i den digitala värld som vi lever i bör ha, som ett slags osynlig spindel i nätet som granskar, informerar och underhåller. Allt i ett, så att säga.

Det kan tyckas att det är tre vitt skilda uppdrag som torde vara omöjliga att kombinera, men genom en studenttidnings fokus på studenter och studentlivet, en tidning av och för studenter, är det just det som är och så bör vara en studenttidnings uppgift. Bredden, att ena dagen rapportera om antagningssiffror, nya utbildningar och flottrace till att nästa dag rapportera om studenter som har stängts av, kursansvariga som blivit polisanmälda och studenter som blivit hotade på campusområdet, är det som gör en studenttidning. Att där emellan även slänga in ett smaktest av julgodis, kaffe eller glass, en lista över fördelar och nackdelar med att vara singel samt att tipsa om sommaraktiviteter i det värmländska sommarlandskapet likaså.

Min och de olika redaktionsgruppernas strävan under de fyra år som vi har haft nöjet och förtroendet att arbeta med Karlstads studenttidning har också varit just det. Att kombinera det allvarliga och formella med det lite roligare, för att få en kombination som lockar, underhåller, informerar, roar och samtidigt sticker ut hakan lite. En tidning av och för studenter.

Varje chefredaktör för Karlstads studenttidning, Citrus och Klaraborgaren, vilket varit namnet på denna tidning genom åren, har alla bidragit på sitt eget vis till tidningens utformning och inriktning. Min egen förhoppning är att Karlstads studenttidning har blivit ett litet strå vassare, att fler studenter känner till studenttidningen och att tidningens närvaro har märkts under de tre år som jag har haft nöjet att få stå vid rodret. Kanske har det märkts på tidningen löpsedlar, vilket har varit ett sådant fokusområde genom åren, och något som lockat en hel del brydda ögonbryn och höga skratt under otaliga redaktionsmöten.

Min egen resa på Karlstads studenttidning hade dock inte varit möjlig utan de fyra fantastiska redaktionsgrupper som jag har haft privilegiet att få arbeta tillsammans med. Att jobba på en tidning, framför allt en studenttidning, är och bör så vara ett arbete som görs i grupp. Diskussionerna har varit många och stundvis långa under våra många och långa planeringsmöten med stora mängder kaffe och fika. Något som varit gemensamt för alla år och alla diskussioner, i samtliga fyra redaktionsgrupper som jag fått jobba med, har dock varit en mycket hög ambitionsnivå och värnandet av tanken att vi verkligen ska vara en tidning av och för studenter. Det har varit ett sant nöje och ett riktigt privilegium att få jobba med så briljanta tidningsmakare, tillika flitiga studenter, som siktat högt och levererat, gång efter gång, år efter år.

Att jobba på en tidning, framför allt en studenttidning, är och bör så vara ett arbete som görs i grupp.

Slutet av min tid som chefredaktör blev inte helt som jag hade förväntat mig och inte heller som redaktionen hade förväntat sig. Tillsammans med årets fantastiska redaktion, vilket alla redaktioner jag haft förmånen att få arbeta tillsammans med har varit, hade vi planerat att fira vårterminens sista tidningsnummer lite extra grandiost, med lite extra bra frukost och lite extra bra och tjock tidning.

Så blev det inte.

I stället kom allt att bli digitalt när coronapandemin gjorde att universitetet övergick till distansundervisning på obestämd framtid, vilket fick Karlstads studenter att stanna hemma och koppla upp sig på Zoom. Den gångna våren har, av förklarliga skäl, varit lite extra utmanande och lärorik för oss som har jobbat med Karlstads studenttidning. Det blev inget sista traditionellt tidningssläpp för min del, vilket jag beklagar. Samtidigt har antalet publicerade artiklar på tidningens nätupplaga aldrig varit så högt, vilket är ett gott tecken. Inget ont som inte har något gott med sig, som det så käckt brukar heta.

I min välkomstkrönika som var en av de första texterna att publiceras på Karlstads studenttidnings nya nätupplaga i oktober 2017 citerade jag Frank Sinatra och den ack så välkända frasen ”Start spreading the news”. För så var det, det var verkligen dags att börja sprida nyheter i ett bredare forum.

När jag nu, efter fyra år på Karlstads studenttidning, varav de tre senaste som dess chefredaktör, ska lämna stafettpinnen vidare till en ny chefredaktör, är det lite vemodigt dags att utöka det där citatet något så att hela Sinatras refräng följer med:

”Start spreading the news. I am leaving today”.

Tack för allt.

Denny Jansson
Chefredaktör Karlstads studenttidning 2017-2020