I november förra året presenterade Universitetskanslersämbetet, UKÄ, en rapport om den lärarledda tiden i den svenska högskolan. I rapporten konstaterades att studenter vid de svenska lärosätena i genomsnitt har elva timmar lärarledd undervisningstid per vecka, en siffra som i en europeisk jämförelse är den allra lägsta. UKÄ konstaterade samtidigt att undervisningstiden varierar stort mellan olika utbildningsnivåer och ämnen. Studenter som läser en utbildning i sociologi har enligt rapporten i genomsnitt sex timmar lärarledd undervisningstid per vecka, jämfört med studenter som läser en naturvetenskaplig eller teknisk utbildning som i genomsnitt har uppemot dubbelt så många timmar lärarledd undervisningstid per vecka.
Rapporten tar avstamp i en kartläggning där 437 scheman från åren 2007, 2014 och 2016 vid 26 olika lärosäten har analyserats, varför rapporten således ger en god överblick över hur den lärarledda undervisningstiden. Rapporten stämmer väl överens med tidigare undersökningar, däribland Eurostudentundersökningen, som sedan tidigare har pekat ut just Sverige som det land i Europa där högskolestudenter erbjuds minst lärarledd undervisningstid. Vidare är det intressant att UKÄ i detta samtidigt konstaterar att den lärarledda undervisningstiden inte har ökat fastän resurser har tillförts just för ett sådant syfte.
I dag saknas en exakt definition av vad som är att betrakta som tillräckligt många timmar lärarledd undervisningstid i olika utbildningar. I förarbetena till dagens ersättningssystem fanns emellertid en basnivå på nio timmar per vecka som ett slags minimumnivå för bibehållen utbildningskvalitet i utbildningarna inom HSTJ. Flera högst populära och samhällsviktiga utbildningar underskrider således den nedre gräns som ersättningssystemet utgår från, vilket på så vis blir en tämligen tydlig indikator på att frågan om undervisningstid står i behov av att aktualiseras ånyo.
Frågan om den lärarledda undervisningstiden är tämligen omdiskuterad och är föremål för diskussioner såväl bland studenter som på en högre politisk nivå. Det är dock viktigt att frågan belyses ur flera olika perspektiv. Dels bakgrunden till hur mycket lärarledd undervisningstid som studenter erbjuds, dels innehållet i undervisningen, dels studenters närvaro.
Det handlar här ingalunda om det ena eller andra, som att en större mängd lärarledd undervisningstid per se ger en utbildning högre kvalitet. Snarare bör utfallet ses utifrån de två senare aspekterna samtidigt som prislappen för olika utbildningar är en högst bidragande faktor i sammanhanget. Att häri enkom öka mängden lärarledd undervisningstid utan att samtidigt reflektera över det faktiska innehållet blir således inte en god lösning i denna fråga. För precis som UKÄ också konstaterar kan mängden lärarledd undervisningstid aldrig ses som ett mått på utbildningens sammanlagda kvalitet.
Vetskapen om det ringa antalet timmar lärarledd undervisningstid torde föranleda en aktualiserad och bredare diskussion. Detta inte minst sedan satsningar inom detta område inte gett de resultat som varit tanken. Att Sverige utmärker sig som det land i Europa med minst lärarledd undervisningstid är beklagligt och underlättar inte rekryteringen av internationella studenter och forskare, och leder även vidare till diskussionen om Sverige som ett kunskapssamhälle.
De bakomliggande faktorerna, här i fråga om resurser till utbildning och undervisningstid, har sedan ett par år tillbaka varit föremål i en statlig utredning av högskolans styr- och resurstilldelningssystem. I slutbetänkandet, som presenterades tidigare i år, föreslås att ett delat anslag ska ersättas av ett samlat anslag. Samtidigt föreslås att ersättningsnivåerna för olika utbildningar ska ta utgångspunkt i antalet helårsstudenter snarare än i olika nivåer beroende på ämne. Det ska således bli intressant att se hur frågan kommer att hanteras framdeles, inte minst sedan frågan inte enkom handlar om att räkna antalet klocktimmar i förelässningssalar utan om betydligt fler aspekter än så.
Denny Jansson är chefredaktör och ansvarig utgivare för Karlstads studenttidning.
Artikeln publicerades i Karlstads studenttidning nr 2019#4.
Detta är en ledare skriven av Karlstads studenttidnings chefredaktör. Karlstads studenttidnings politiska hållning är politiskt oberoende. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
