När vi drabbas av kriser eller motgångar, när livet liksom inte bara flyter på så har många av oss en tendens att känna oss isolerade och ensamma. Vi rekommenderas nu dessutom att isolera oss vilket förstås kan bidra ytterligare till känslan av ensamhet. Det som har drabbat oss är en global kris som rör hela världen, det är inte bara en händelse i vårt enskilda liv utan här sitter vi verkligen i samma båt.
Vi sitter i samma båt men vår livssituation kan ändå se olika ut , en del av oss hade det svårt nog i livet som det var redan innan corona medan en del av oss är bättre rustade att möta den här typen av kriser vad det gäller både yttre och inre resurser. Vi drabbas olika hårt beroende på både hur vår livshistoria (hur mycket lugn och trygghet vi har fått med oss från uppväxten) och vår nuvarande livssituation ser ut.
Hur mycket vi än önskar att få känna oss lyckliga så innehåller livet svårigheter som ibland kan kännas helt outhärdliga. Det är vårt gemensamma öde som människor att livet innehåller lidande, sjukdom och död. Livet innehåller både med- och motgångar. Vi kan inte göra något åt den saken men vi kan göra något åt hur vi bemöter och hanterar de situationer som livet erbjuder oss. Det är den goda nyheten! Vi har själva makt att påverka och stärka våra inre resurser, vår inre motståndskraft, vår inre grad av lugn och trygghet och vår inre styrka. Ibland kan vi genom olika verktyg bygga upp den själva, ofta behöver vi någon form av stöd utifrån.
Som med alla kriser så kan även denna innebära en möjlighet till utveckling och förändring. På engelska heter det ju; ”Every cloud has a sliver lining” vilket betyder att även den värsta tänkbara händelse innehar en potentiell möjlighet till personlig växt och konstruktiv förändring. Till exempel så skulle vi kunna se något gott i begränsningarna som vi utsätts för, en möjlighet att bryta med våra vanliga rutiner och vanor. Vi lever ofta på autopilot där vi springer från den ena uppgiften till den andra, där vi hela tiden presterar och ska vara duktiga eller där vi flyr från känslor som väcker obehag genom att fylla oss med alkohol, överdrivet tv-tittande, överdriven träning, överdriven shopping etc.…
Skulle det vara möjligt för dig att se den här situationen som ett erbjudande från livet att prova en annan väg, ett annat sätt att vara på och framförallt ett annat sätt att tycka om och ta hand om dig själv? När vi saktar ned tempot och stannar upp det vardagliga flödet så får vi mer tid för och kontakt med vårt eget inre. Det är ju inom oss som svaren till vad vi egentligen behöver för att må bra finns. Det gäller bara att ge sig själv tid och att aktivt lyssna på sina känslor och upplevelser i kroppen. Steget att ta mer hand om oss själva kan också innefatta chansen att göra det som vi annars skjuter upp; ta kontakt med den där personen vi inte pratat med på länge, läsa den där boken, skriva det där brevet, gå skogspromenader, äta måltider långsamt, varva ned, vara onyttig, vara icke-presterande, skriva dagbok, rita/måla, lyssna på musik, uppleva nuet, få ned stressnivån i kroppen…
I utrymmet som uppstår när vi inte går på alla de aktiviteter som vi brukar gå på ges plats för andra saker. Reflektera över vad det skulle kunna vara för just dig. Prova för en stund att se möjligheterna som också finns mitt i det svåra.
Vi människor mår ofta bäst av rutiner, det skapar trygghet och lugn. När rutinerna upphör att komma utifrån blir det ännu viktigare att skapa sin egen struktur. Det kan vara bra att få ned på papper ett schema för dagen, timme för timme där du lägger in vad du behöver göra under en dag. Kom ihåg balansen mellan aktivitet och återhämtning! Börja med att lägga in pauser, återhämtning och måltider i schemat, sen lägger du in tid för studier och annat som du behöver göra. Minst två dagar i veckan bör vara tomma – där du istället kan fylla på med saker som du spontant känner för. Alla dagar i veckan kan inte vara strikt planerade.
Mycket handlar nu om att stå ut med och hantera ovisshet och brist på kontroll. Vi vet inte hur och när den här pandemin ska sluta. Utifrån det skulle vi kunna använda den här situationen till att öva oss i tålamod och tillit. Ofta är vi otåliga inför att komma ur en situation, att saker ska hända, att nuet ska förändras. När vi blir otåliga och hela tiden väntar på att något annat ska hända så går vi miste om de möjligheter som ligger i nuet. Om vi accepterar att saker får utvecklas i sin egen takt, att de inte kan skyndas på så kan ett ökat lugn skapas i oss. När vi hela tiden rusar vidare är vi aldrig där vi är vilket är en stor tragik egentligen. Vi njuter ju då aldrig av det som är just nu.
Allt har sin tid. I konsten att vänta finns öppningar till något nytt.
Kan du prova att våga vara i ögonblicket här och nu utan att vilja vara någon annanstans?
Genom att öva upp ditt tålamod och din medkänsla med dig själv så kan du minska stress, oro och ångest. Medkänsla innefattar förmågan att känna en annan människas lidande och en önskan att göra någonting för att lindra den. Självmedkänsla handlar om att känna och vilja går något stödjande gentemot sitt eget lidande. Det är motsatsen till självkritik och påtvingat positivt tänkande.
Kristin Neff, professor i psykologi och ledande forskare inom självmedkänsla definierar självmedkänsla:
“Self-Compassion means being open to and moved by one’s own suffering, experiencing feelings of caring and kindness toward oneself, taking an understanding, nonjudgmental attitude toward one’s inadequacies and failures, and recognizing that one’s experience is part of the common human experience.”
Läs mer och öva dig i självmedkänsla här.
Detta är en opinionstext där skribenten svarar för åsikter i artikeln. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
