EFTER STUDIERNA – Åsa utbildar i ämnen hon brinner för: ”Jag har jättekul”

Efter att ha pluggat fem år på Ämneslärarprogrammet på KAU är Åsa Lindskog idag Engelskalärare på Karlbergsgymnasiet i Åmål. Ett jobb som hon menar handlar om mycket mer än att bara utbilda, och som hon också trivs väldigt bra på. Tiden på KAU minns hon som väldigt positiv och utvecklande. För Karlstads studenttidning berättar nu Åsa om vägen från universitetsstudier till jobb, tiden i Söt Likör och vad man inte är förberedd på som nyexaminerad lärare.

I ”Efter Studierna” träffar Karlstads studenttidning alumner för att prata om deras arbete, studietiden och allt däremellan.

Vi träffar Åsa en kall decemberfredag på hennes jobb. Hon har precis avslutat ett prov med treorna i kursen Engelska 7 när jag träffar henne i en lång korridor som Ekonomiprogrammet huserar i. Det är lunchtid och eleverna strömmar genom korridoren mot trappan, allihop på väg mot matsalen. Ett temporärt lugn lägger sig i korridoren medan vi sätter oss i ett grupprum.

Ingen dag är den andra lik

Lärarjobbet innebär mycket variation. Åsa berättar att hon har runt tre lektioner om dagen, med planeringstid, rättande av uppgifter och mycket annat som man också måste få in mellan lektionerna. Men som gymnasielärare har man aldrig en lugn stund. Det finns alltid en funktion att fylla, vilket hon menar gör att tiden går väldigt fort.

– Jag ser ju mitt schema varje dag och jag vet vilka lektioner jag har. Men det är sällan man bara sitter instängd på sitt kontor däremellan och rättar eller planerar som man tänkt. Dom där planerna kan man ha, men det blir sällan så. Det kommer nästan alltid in nån, det är liksom alltid nåt som händer, berättar Åsa.

Åsa berättar att Karlbergsgymnasiet som skola satsat mycket på att det ska kännas personligt mellan lärare och elever. Detta tycker hon själv är det som lockar mest med jobbet. Hon och hennes kollegor upplever att de personliga relationerna man skapar med eleverna inte bara leder till ökad respekt från elever, utan det gör även jobbet mycket roligare.

– Det som är roligast är ju det mellan lektionerna, när man kanske sitter och pratar om livet i allmänhet. Folk anförtror sig om sina problem till en, och att känna att man är viktig för någon annan, det är nog det bästa med jobbet.

Att finnas där för folk helt enkelt?

– Ja, att kunna vara en vuxen som finns där och stöttar både i skolarbetet men också i övriga livet, för det händer så mycket under den perioden i livet. Det bästa är liksom relationerna som är det bästa, både med eleverna men även med kollegorna. Jag har jättekul med dom, säger hon.

”Mamma avrådde mig från att bli lärare”

Åsa själv visste redan på gymnasiet att hon ville jobba med människor och med något som påverkar. Hon var utöver läraryrket även inne och funderade på andra jobb, såsom psykolog eller socionom. Att hon till slut blev lärare är kanske inte jättekonstigt dock. Yrket verkar gå i familjen eftersom Åsa är tredje generationen lärare, efter sin mamma och mormor. Men trots det så var valet av jobb kanske inte helt självklart.

– Från min mamma fick jag ju rekommendationen om att inte bli lärare faktiskt. Hon tyckte att det är väldigt mycket jobb, så hon sa till mig att ”jag tror du skulle bli en jättebra lärare, men jag tror du får ett mer harmoniskt liv om du gör något annat”. Men jag gillar att nörda ner mig i litteratur, och vart annars får man göra det liksom, berättar Åsa.

Under sin tid på Ämneslärarprogrammet hade Åsa VFU på Tingvallagymnasiet i Karlstad tillsammans med sin kompis Lisa. I samband med detta hade Lisa blivit erbjuden jobb som mattelärare på Karlbergsgymnasiet. Hon tipsade i sin tur Åsa om att söka jobb där hon med, eftersom Lisa hade hört bra saker om skolan.

– Så jag gjorde det. Och jag fick verkligen en väldigt bra känsla.

Känner du att plugget gjorde att du var väl förberedd när du började jobba?

– Jag skulle väl tyvärr säga nej. Jag är jättenöjd med min utbildning och jag lärde mig väldigt mycket, men jag tror att det är väldigt svårt att förbereda sig på verkligheten. Inte bara för att det är så olika beroende på vart man börjar jobba, men helt plötsligt ska man vara mentor, planera hela året istället för små korta perioder, hålla i alla lektioner själv och så.

Hon är däremot tydlig med att hon inte klandrar utbildningen för det stora steget från plugget och praktiken till det faktiska jobbet. Åsa menar att det finns vissa situationer som helt enkelt inte går att förbereda sig för.

– Det här med att en elev kanske kommer till en och gråter eller mår dåligt, liksom det relationsmässiga är man inte alls förberedd på, och det är en väldigt stor del av jobbet det också, berättar hon.

”Absolut saknar jag studietiden”

När vi kommer in på studietiden berättar Åsa att den har betytt mycket för henne, och att hon kände att hon utvecklades mycket när hon flyttade hemifrån och började plugga. Hon trivdes med att plugga och berättar att hon blev mycket mer självständig.

– Otroligt lyxigt egentligen att få nörda ner sig i saker som är kul. Man kanske inte tycker allt man pluggar är kul, men i många kurser får man verkligen ta nåt man är intresserad av och spendera hela sin vardag med att bara grotta ner sig i det, skrattar Åsa.

Trots det så fanns det en del nervositet i början. Även om hon hade hunnit med både att bo i Oslo och jobba med annat så var flytten till Karlstad ett stort steg och något helt nytt för Åsa. Ganska snabbt efter hon började på Karlstads universitet så sökte sig Åsa till damkören Söt Likör, som hon var en del av ända fram tills i våras. Som före detta estet-elev hade hon vana av körsång sedan innan och ville ha något att göra utöver plugget.

– Jag kände nästan ingen i Karlstad när jag flyttade dit, jag visste inte vad jag skulle göra på kvällarna förutom att plugga och typ kolla på Netflix. Jag ville hitta något annat att göra, så för mig var det ganska självklart att söka mig till kören, berättar hon.

Kören kom att bli väldigt viktig för Åsa. Att medverka innebär att man lägger ner en hel del tid på kören, delvis för att öva tillsammans, men Åsa var även engagerad i styrelsen och ordnade olika resor och liknande för medlemmarna. Hon berättar att detta gjorde det lätt att skaffa vänner, inte bara på grund av att man lägger ner såpass mycket tid tillsammans, utan även för att kören har relativt många medlemmar och att man därmed lär hitta åtminstone någon man klickar med.

– Det är ju verkligen så att många av mina närmaste vänner är ju såna som jag träffat i kören, säger hon.

Saknar du studietiden?

– Ja! Jag trivs superbra som lärare och jag trivs superbra här på mitt jobb. Men man hade ju väldigt stor frihet att lägga upp sina dagar som man ville. Så ja, jag lär mig väldigt mycket på mitt jobb och i min vardag, men absolut saknar jag studietiden!