Ålder: 23
Sysselsättning: Kommunikationskonsult för Academic Work.
Familj: Sambon Timmy och de finska lapphundarna Azlan och Uljas.
Dold Talang: Har spelat gitarr i nästan 15 år.
Studiestrategi: Att städa och diska innan man börjar plugga. ”Annars sitter man bara och stirrar på skiten och funderar över allt annat man behöver göra”.
Solen pressar ut det sista av eftermiddagen där vi sitter i en gammal trappa som för länge sedan tappat sin färg. Ebbas Larters framtidsutsikter är däremot allt annat än grå. Som nyanställd kommunikationskonsult för Academic Work i Göteborg har hon nu möjligheten att få arbeta med det hon brinner för;
kommunikation genom grafisk form och text.
– Just nu arbetar jag med att lansera en ny webbplats för intresseorganisationen SSTT. Där jobbar jag som kommunikatör. Sen har jag ett annat femtioprocentsuppdrag för Endeavor, ett företag som säljer affärssystem. Där jobbar jag som marknadskoordinator. Jag jobbar alltså både med grafik och text.
Under sina tre år har Ebba studerat den treåriga utbildningen Information och PR. Men hennes intresse för kommunikation började tidigare än så.
– Jag har alltid velat bli journalist men jag ville inte jobba med press. Därför började jag studera information och pr. Där får man jobba med kommunikation men inte inom press, så det passade ju jättebra.
Utöver studierna har Ebba även engagerat sig i Karlstad Studentkår som chefredaktör för studenttidningen, praktiserat på Campusbokhandeln och suttit i institutionsrådet för geografi, medier och kommunikation. Vid sidan om detta har hon dessutom frilansat som som grafiker och journalist.
Trots alla arbeten vid sidan om studierna verkar Ebba inte ha sett engagemanget som en belastning.
– Jag har engagerat mig för att jag har tyckt att det är roligt och har velat testa de kunskaper jag har fått genom utbildningar.
Hon menar också att på samma sätt som att arbetet har varit ett sätt att praktisera kunskaperna hon fått via studierna har erfarenheterna från arbetet gett henne perspektiv och varit hjälpsamt i studierna.
– Jag tror att man tillämpar kunskaper bättre om man får testa dem i verkligheten. På det viset har det varit bra. Det är väl bara tidsbristen som har varit lite kämpig egentligen.
Hur har du gjort för att hinna med om du haft ont om tid?
– Jag brukar planera in tid för backup. En eller två halvdagar i veckan till exempel där jag inte har någonting inplanerat. Annars blir det lätt som en
dominoeffekt; om en sak blir försenat blir allt arbete uppskjutet.
Ett av de arbeten som framförallt krävt planering och struktur är uppdraget som chefredaktör för den här tidningen under två år, vilket Ebba nyligen har avträtt ifrån. Under sina år har Ebba bland annat skapat struktur för hur redaktionen arbetar, utvecklat tidningens grafiska form och även genomfört det formatbyte som tidningen nu har genomgått. Men hur kom det sig att hon sökte uppdraget det första året?
– Jag såg en annons om att de sökte en chefredaktör. I och med att jag alltid velat bli journalist så blev det ett sätt att testa om det var journalistik jag ville jobba med. Jag tyckte dessutom att den dåvarande tidningen hade stor förbättringspotential så för mig blev det ett projekt att ordna upp den.
– Det jag är mest nöjd över är att jag har gett tidningen en redaktionell struktur, alltså tagit fram riktlinjer för deadlines, hur vi korrekturläser och allt det där. Det tror jag är det viktigaste jag gjort för redaktionens skull och det har gjort det roligt att vara skribent. För tidningens skull är jag även nöjd över att den håller god kvalitet. Jag har till exempel varit ganska hård med att alla citat ska dubbelkollas och att alla som är med i tidningen är nöjda med bilderna.
Molnen har börjat stryka fram över våra huvuden. Vädret verkar ta en oväntad vändning. En ny riktning tog även Ebbas framtidplaner.
– Jag blev ju inte journalist. Det var jätteroligt att vara chefredaktör för studenttidningen men det är inte press jag vill jobba med.
Även om det inte är press hon arbetar med idag anser Ebba att de arbetsuppgifter hon har på sitt nuvarande arbete liknar de hon hade i arbetet med studenttidningen och att det uppdraget var meriterande när hon sökte sitt nuvarande jobb.
– Jag tror inte att jag hade fått jobben om jag inte hade varit chefredaktör. Så jag är väldigt glad att jag har engagerat mig mycket.
Utöver meriterna har arbetet vid sidan om studierna även bidragit till en personlig utveckling.
– Jag är inte lika hård mot mig själv längre som jag var förut. I höstas pluggade jag heltid för Karlstads universitet, heltid för Uppsala universitet, plus att jag jobbade hundra procent. Då lär man sig att allting inte kan vara perfekt. Att man kan vara nöjd med att man pluggar bara, det är good enough! Jag intervjuade en kille som sa det att ”Man är inte det man själv presterar” och det har jag tagit till mig. Man ska engagera sig för att det är roligt och inte för att någon annan ska tycka att man är duktig.
Under tiden vi pratat har den gassande solen ersatts av strilande regn och även mina frågor börjar rinna ut men innan vi skiljs åt ber jag henne kommentera formatbytet för tidningen. Varför var det viktigt att tidningen i Metro Student blev en egen bilaga till Metro Värmland?
– Det har tagit mig jättelång tid att driva igenom det projektet. Jag har pratat både med NWT, VF och Metro och försökt intressera dem under två års tid. Det handlar om läsaren. Det har varit svårt för oss att kommunicera att vi börjar på sidan 99 eller 102 – det har ju varit olika från gång till gång. Mitt mål var att ge studenterna en bra studenttidning och formatet är en viktig del av det. Nu kommer vi spridas i hela Värmland vilket är bra för det är inte alla studenter som sitter i klassrummen hela dagarna.
Medan det piskande regnet motar in mig under ett hustak funderar jag över framgångsfaktorer. Att följa sitt hjärta kan kännas som en utsliten och något naiv uppmaning men den verkar onekligen ha fungerat för Ebba Larter. Att ha en uppritad plan med slutmål för livet är inte fel men var får vi bränslet ifrån? Att precis som Ebba drivas framåt genom intressen låter minst sagt som ett roligt sätt att färdas på. Genom helhjärtat engagemang är chansen dessutom större att vi skapar något vi själva är stolta över. Bara det är väl en stor framgång i sig.