Viljan att förbättra driver Sara Christenson

Som ledamot i både kårfullmäktige och kårstyrelsen samt ordförande i föreningen HBTQ et al har Sara Christenson koll på det mesta som händer runt om på universitetet. Nu är hon inne på den näst sista terminen på ämneslärarprogrammet och därmed slutspurten av studierna inför examen.

Att Sara skulle engagera sig i studentlivet och driva en studentförening vid sidan av studierna till ämneslärare var dock inte något som fanns med i planen när hon sökte sig till Karlstad för fyra år sedan.

– Det är en rätt snurrig historia egentligen, säger Sara och skrattar.

Startskottet, både för dagens dubbla uppdrag inom studentkåren och i föreningen, blev den egna studiestarten. En start som kom med en insikt om att något fattades i studentlivets Karlstad.

– Jag frågade de andra i min faddergrupp under introduktionen om det fanns någon HBTQ-förening i Karlstad och fick till svar att det inte fanns någon sådan.

Under sitt första år vid universitetet började hon därför arbetet med att läsa in sig på vad som krävs för att starta upp en ny förening. Ett arbete som kom med flera lärdomar.

– Under våren 2015 började jag att fråga runt hur man startar en förening. Då var det dock mest rent hypotetiskt. Jag upptäckte att vårterminens slut inte är någon bra tid att starta upp en förening, så under hösten drog föreningens verksamhet igång på riktigt.

Behovet av en förening med fokus på HBTQ-frågor menar Sara fanns både hos henne själv, men också hos andra studenter.

– Jag tänkte att det fanns ett behov, framför allt hos mig personligen, men också bland studenter överlag. Det fanns få HBTQ-sammanhang som riktade sig till studenter, dock flera som riktade sig till yngre, som gymnasieelever.

Resultatet blev föreningen HBTQ et al som numera inte bara arrangerar lunchträffar varje tisdag i universitetskyrkans lokaler. Föreningen fungerar även som ett stöd till studenter.

– Föreningen är tänkt som en resurs om någon student upplever kränkande behandling när det kommer till just HBTQ-frågor. Det händer lyckligtvis mycket sällan, men det har hänt att vi varit med och stöttat studenter vid ett par tillfällen hittills.

Genom sitt arbete i föreningen har Sara uppmärksammat att HBTQ-frågor kan vara svåra att arbeta med, något som hon menar beror på frågorna är känslomässigt laddade.

– Jag tror att det kan vara svårt att behandla sådana frågor på ett neutralt sätt, det finns fortfarande ett slags värdeladdning i dem. Därför är det viktigt att hitta ett neutralt sätt att närma sig frågorna.

Att det kan upplevas som svårt att närma sig just HBTQ-frågor menar Sara har bakgrund i en snabb förändring av samhället och av språket.

– Samhället utvecklas hela tiden och det går mycket snabbt, särskilt i dessa frågor. Det gör att personer som tänker att de uppdaterat sig kanske i själva verket ligger hopplöst bakom. Det kan gå väldigt snabbt från det att en term används neutralt till att samma term används på ett helt annat sätt.

Kombinationen av snabba förändringar i samhälle och språk tror Sara kan skapa en känsla av osäkerhet där det därför uppstår en rädsla att begå språkliga fel.

– När samhällsförändringen och den lingvistiska förändringen går så pass snabbt kan det bli snurrigt. Det kan finnas en rädsla för att göra fel, men det som spelar störst roll är intentionen. Menar man att vara respektfull och trevlig men råkar säga fel ord är det inte hela världen, be om ursäkt och gå vidare.

Förra året deltog föreningen i kårvalet med en egen lista och tog senare plats i kårfullmäktige, studentkårens högsta beslutande organ.

– Det började med att vi fick upp ögonen för kårvalet som ett sätt att göra reklam för föreningen på. Jag insåg senare att det är riktigt kul att vara med och att vara engagerad i studentkårens arbete.

– Jag gillar att lägga mig i saker, att ha ett finger med i spelet för att se vad som pågår, säger Sara och skrattar.

Bakom engagemanget finns hos Sara Christenson ett tydligt driv som har bakgrund i flera olika spår. Centralt är tanken om att förvalta vad tidigare engagerade byggt upp, liksom en vilja att förändra.

– Jag känner någon form av ansvar för hela alltet. Både ett ansvar för föreningen HBTQ et al, för att föreningen ska leva vidare, men också att alla studenter ska ha rätt och möjlighet att vara sig själva och göra det som de själva vill göra.

– Även ett ansvar till dem som gått före och gjort det möjligt, ett ansvar att förvalta deras arbete.

Samtidigt hittar Sara en drivkraft i en vilja att förbättra och skapa goda förutsättningar för studenter, något som hon menar kan ses ur flera olika perspektiv.

– Det är viktigt att studenter i allmänhet har det bra. Det innebär exempelvis att det finns ett kårhus och att studentkårens löpande verksamhet fungerar bra.

Att vara engagerad, både inom studentkåren och inom föreningslivet, har kommit med flera lärdomar. Däribland flera lärdomar som varit viktiga att tänka över.

– Jag har lärt mig vad som krävs för engagemang och vad som ingår i en organisation som studentkåren. Det är rätt mycket mentalt jobb för att hålla vilja uppe och för att fortsätta engagera sig.

Framöver väntar den sista terminen på det tio terminer långa ämneslärarprogrammet. Även om tiden vid universitetet är inne på slutspurten har Sara planer på att fortsätta, även om det kanske inte blir på samma sätt som tidigare.

– Jag vill fortsätta, absolut. När jag slutar vill jag att föreningen, mitt lilla skötebarn, fortsätter med en ny styrelse så att föreningen kan fortsätta att vara en mötesplats.