Det har varit ett intensivt halvår för trion som till vardags läser energi- och miljöteknik, miljö- och säkerhet samt teknisk fysik. Sedan i våras har de repeterat manus, tränat på noter och förberett sig inför premiären av musikalen Sweeney Todd som Värmlandsteatern sätter upp i höst på Tempelriddaren i Karlstad.
Genom gemensamma kontakter fick klasskompisarna Erik Runberg och Oscar Eklund, som båda kommer från Kristinehamn, tidigare i år höras talas om Värmlandsteaterns uppsättning av thrillermusikalen och blev intresserade.
– Han som är musikansvarig i den här produktionen har varit med i musikarrangemang i Kristinehamn tidigare och han föreslog att jag skulle söka. Så jag sökte och i april gjorde jag audition och kom med, berättar Oscar Eklund som medverkar i ensemblen i höstens uppsättning av musikalen.
– Det har blivit tre produktioner med honom hittills. Han har verkligen dragit in oss båda i teatervärlden nu och det är jag väldigt tacksam för, tillägger Erik Runberg som spelar bas i orkestern.
För Ida-Maria Gustafsson, som kommer från Vänersborg och som tidigare läst med Erik och Oscar, kom en vanlig dag på universitet att leda till att hon i höst spelar violin i orkestern.
– Vi satt och pluggade och vid ett tillfälle sa Erik och Oscar att Värmlandsteatern sökte en violinist till uppsättning av Sweeney Todd. Jag blev inbjuden och gjorde en audition och på den vägen är det, säger hon och skrattar.
Även om Ida-Maria varit med i flera andra musikaler är höstens uppsättning av Sweeney Todd något utöver det vanliga.
– Jag spelade Anitha i uppsättningen av West Side Story när jag gick på gymnasiet i Vänersborg. Själva musikbiten i orkester är därför helt ny för mig, jag har inte varit med som ensam violinist tidigare så det har varit en lång väntan inför premiären. Tidigare har jag alltid haft någon att luta mig tillbaka på, så det är jätteutvecklande att vara själv om att spela ett instrument i orkestern.
Erik Runberg, som spelar bas i orkestern i höst, är av samma uppfattning.
– Det är det som är så kul med orkesteruppsättningen. Varenda grej vi gör är en soloinsats så det gäller att vi verkligen är på tå, säger han.
– Det är inte så att man kan dela upp det och backa upp varandra. Här drar man det helt själv, tillägger Ida-Maria.
Att trion utvecklade ett särskilt intresse för teater och musik har lång bakgrund och där kontakten med teatervärlden kom vid olika tidpunkter.
– Min syster tog med mig till en teatergrupp när jag var nio år gammal. Då var det mest att springa runt och leka och sådär. Men sedan tyckte jag att det var kul och fastnade för teatervärlden, säger Oscar.
Ida-Maria har så länge hon kan minnas haft ett särskilt intresse för fiol och dans, två intressen som kom att föra henne vidare till teatervärlden.
– Jag har alltid gillat teater, men det hela började med fiol när jag var åtta år. När jag var yngre dansade jag och deltog i dansföreställningar på teatern i Vänersborg. Sen gled vidare längs med den vägen och gick musikklass på högstadiet och senare estetiska programmet på gymnasiet, säger hon.
Men det dröjde tills hon såg The Phantom of the Opera innan intresset för musikaler och teater tog fart.
– Det var första riktiga musikalen jag såg och sa till min mamma, som ville att jag skulle se den, att skådespelarna bara sjunger hela tiden. Men sen var jag fast och tyckte att det var helt underbart. Jag gillar musikaler i allmänhet, men Sweeney Todd har länge varit en av mina personliga favoriter, fortsätter Ida-Maria.
För Erik Runberg kom intresset för teater att växa under tiden på estetiska programmet på gymnasiet, särskilt genom den årliga musikaluppsättningen på skolan.
– Jag insåg att jag trivs väldigt bra med teater. Det är skillnad på att repetera i ett halvår och göra en spelning och på att repetera i ett halvår och göra flera spelningar. Här får vi njuta av hur bra vi är och ta emot publiken i 31 föreställningar. Sen blir det en fantastisk sammanhållning när alla jobbar efter samma mål, säger Erik.
Något som är speciellt med just höstens uppsättning av thrillermusikalen Sweeney Todd är hur musiken är skriven menar trion.
– Det är väldigt avancerad musik som är mycket speciellt skriven. Det är många byten av takter och tonarter, svåra tonarter. Det är kanske inte sådant som hörs av publiken, men vi i orkestern får verkligen slita, säger Erik Runberg.
– Det är väldigt många olika takter med svår musik, så man måste verkligen vara koncentrerad när man kör, säger Oscar Eklund.
Det har varit många långa dagar för de tre inför premiären i mitten av oktober. Efter en audition i april började repetitionerna av manus och musik redan innan vårterminen hunnit i mål.
– Det var väldigt många som sökte till audition och det var väldigt tuff konkurrens. Men det blev väldigt bra också, säger Erik.
För Oscar kom sommaren att ägnas åt manusläsning för att vara förberedd inför det att repetitionerna startade i augusti.
– I juni började manusläsningen och sedan var det massa eget arbete inför det att vi började att repetera föreställningen i augusti. Jag läste manus och övade på det jag kunde för att kunna alla sångtexter när vi väl började öva, säger han.
För Ida-Maria och Erik och orkestern kom de första repetitionerna med ensemblen att fungera felfritt redan från första början, något som de menar beror på att alla var väl förberedda inför repetitionerna.
– Något som varit speciellt med den här produktionen var att när vi i orkestern skulle börja repetera med skådespelarna och ensemblen kunde de allt. Det är så härligt, för det syns så tydligt att det är folk som kan det de gör, säger Erik Runberg.
– Det är ett väldigt härligt gäng, alla är väldigt trevliga, säger Ida-Maria Gustafsson.
Ett hundratal personer är på olika sätt involverade i höstens uppsättning av Sweeney Todd. Förutom ensemble och orkester pågår massor av saker bakom scenen, både inför och under föreställning, som scenografi, scenarbetare, ljud och ljus samt kostym.
– Alla syns inte, men det är väldigt många och det skulle inte gå om inte alla gjorde det de gör och har ett gott humör. Det gäller att hålla en skön stämning, säger Oscar Eklund.
– Det tycker jag att vi lyckas rätt bra med, flikar Ida-Maria in.
Även om det är en stor produktion med flera hundra personer involverade har man hittills inte stött på några större problem samtidigt som det råder ett lugn över produktionen.
– Jag kan inte påstå att det har gnisslat något hittills, men det är klart att det uppstår problem. Men alla är väldigt med på vad vi gör och strävar efter samma mål, så alla jobbar lite extra om man skulle stöta på något. Det gäller att ta hand om det som uppstår när det uppstår så att det går att gå vidare, säger Oscar och fortsätter:
– Det har varit väldigt mycket jobb för att komma fram till det här.
Efter ett drygt halvårs förberedelser och repetitioner för trion och de andra i produktionen var det lördagen den 13 oktober äntligen dags för premiär. En kväll som de tre sent kommer att glömma.
– Hela den veckan kändes det som att det hände väldigt mycket. Allt tog form, vi spelade in filmer som spritts på Facebook och som nu har över 15 000 visningar, säger Erik Runberg.
Förutom en lyckad föreställning kom premiärkvällen även med premiärfest för att fira ett halvår av intensivt jobb och gedigna förberedelser.
– Det var en väldigt speciell kväll och vi fick så himla bra respons. Vi hade även premiärfest för alla de som är engagerade, och det var väldigt häftigt att se helheten och alla de hundra personer som är involverade. Alla hade den där befriande känslan att nu har vi något som vi kan visa upp, att nu är vi igång, säger Oscar Eklund.
Teaterlivet har för trion inneburit en tillflyktsort från det annars så hektiska livet som studenter. I höst har de dessutom utarbetat en särskild ritual för att komma i rätt stämning inför föreställningarna.
– Vi kommer hit så fort vi kan efter studierna och det första vi gör är att gå upp och lägga oss på scenen. För att känna in rummet och vidga vyerna, säger Erik Runberg och skrattar.
Är det som ett slags uppvärmning?
– Lite smått och för att få in den rätta känslan, säger Oscar.
– Man släpper allt när man går in i teatern, tilläger Erik.
Även om de åker till teatern så snart de kan efter det att föreläsningarna slutat för dagen har det inte helt fungerat att fortsätta med studierna på teatern.
– Man tänker att man kan sitta och plugga på teatern om man åker dit tidigare, men så blir det inte. Det fungerar inte riktigt, säger Ida-Maria.
– Här går man in i en fristad kan man säga, när man är på teatern finns inte det andra livet riktigt, fortsätter Oscar.
Att kombinera livet som student med livet på teatern har visat sig vara en utmaning, samtidigt som de hittills klarat av båda delar.
– Det är inte bara om man säger så. Vi har haft ett mycket detaljerat repetitionsschema så man har har koll på när man gör vilka scener och när man repeterar vilket gör att man hinner förbereda sig på det innan. Man får ha framförhållning och anpassa tiderna man studerar efter repetitionerna. Nu när vi har föreställningar mera regelbundet är det enklare att använda resten av tiden till studierna, säger Oscar Eklund och fortsätter:
– Det tar mycket energi, men det går.
Att kombinera studentlivet med teatern resulterar i många långa dagar som tar på krafterna.
– Så fort man kommer hem efter föreställningarna på kvällarna är man helt slut. Då har man suttit och pluggat sedan tidig morgon, åkt till teatern, spelat en föreställning och kommit hem, säger Ida-Maria.
Även om det flutit på bra för Eriks del hittills under den gångna terminen finns det ständigt saker att ta tag i.
– Jag har haft en enorm tur eftersom jag inte har några tentor under hösten, bara inlämningsuppgifter. Det är klart att det finns en hel del att göra, men det finns ingen eftermiddagstenta som jag måste gå tidigare från, säger han.
– Vi lever på hoppet, fortsätter Erik och skrattar.
Även om medverkan i höstens uppsättning tar upp en stor del av trions fritid är det inget som de velat ha ogjort utan något de ser som ett rent nöje.
– Det här är ju vår fritid. Ibland kan man känna att det vore skönt att ligga hemma i soffan, men sen inser man hur kul det här är, säger Erik.
– När man kommer hit känner man hur kul det är och njuter av det. Man ger upp en ganska stor del av sin fritid till det här, men det är ju inte något som jag inte vill göra. Jag ser det inte som en uppoffring, utan som ett rent nöje, tillägger Oscar.
Samtidigt tror Erik Runberg att teaterlivet kan ge en skjuts till studiemotivationen och att studierna blir mer effektiva.
– Jag tror att det blir så att man känner att man inte hinner slöa, att man får bättre disciplin. Man pluggar tills det är dags att åka till teatern och det det är ingen idé att åka hem mellan plugget och teatern.
Även Ida-Maria menar att det hektiska schemat gör att det blir enklare att använda tiden mera effektivt.
– Det handlar om att prioritera och stundvis är man superstressad över vad man ska prioritera, säger hon.
Samtidigt som det blir långa och intensiva dagar är det också viktigt att varva ner, både för att orka med plugget men också för att kunna prestera under föreställningarna.
– Man får ta de stunder man har för att varva ner. Det är väldigt viktigt att man hinner varva ner mellan föreställningarna så att man inte är uppe i varv hela tiden, säger Ida-Maria.
– Att söndag är en vilodag har fått en helt ny betydelse, tillägger Oscar och skrattar.
I höstens uppsättning av thrillermusikalen har humorn fått en central plats mitt bland avskurna halsar, massor av blod och avancerad musik.
– Det som är unikt med den här uppsättningen är att vi har en helt ny översättning med en väldigt speciell mörk humor, säger Oscar Eklund.
– Det är väldigt många ordvitsar och rim som är helt underbara och som gör föreställningen så otroligt härlig. Man märker om det sitter göteborgare i publiken, säger Ida-Maria och skrattar.
Att höstens uppsättning tagits emot väl av både recensenter och publik tror Ida-Maria har att göra med den intima lokalen och att publiken blir en del av föreställningen.
– Det som skiljer sig från andra produktioner, både som jag själv varit med i tidigare och i de som Erik och Oscar varit med i tidigare, är att den här scenen är väldigt liten och publiken sitter väldigt nära, nästan så att de sitter på scenen, säger hon.
För Oscar, som spelar både patient på ett mentalsjukhus och en av de kunder som Sweeney Todd skär halsen av, är den intima känslan i teatersalongen och närkontakten med publiken viktig.
– Vi försöker att involvera publiken så mycket som möjligt, att väcka känslor hos publiken. Även om det var lite läskigt till en början tycker jag att det är jätteroligt nu. Just när hela ensemblen är med på det och gör samma sak med samma känsla, då blir det en kollektiv sak vilket jag kan tänka mig blir en väldigt speciell upplevelse när man ser allt på så nära håll, säger han.
För Ida-Maria och Erik, som sitter i orkesterdiket, är kontakten med publiken inte lika närgången som för ensemblen på scenen, även om de dock märker av närkontakten.
– Vi märker inte av det så mycket, ibland kan man dock sitta och se på hur publiken reagerar. Vi ser publiken, men det är inte så att de har fokus på oss i orkesterdiket, säger Ida-Maria.
– Det var väldigt mäktigt när vi gick fram på scenen och tackade publiken efter premiärföreställningen. Det är något speciellt när alla lampor är på och det är folk åt alla håll. Det var mäktigt på riktigt, säger Erik.
Förberedelserna inför varje föreställning pågår ända in på sekunderna innan det att föreställningen inleds med mystisk orgelmusik.
– Vi sitter och väntar eftersom föreställningarna börjar med orgelmusik. Då sitter vi bara där och tittar på publiken och kollar så att rätt noter är uppe, säger Ida-Maria.
– I tidigare produktioner har jag varit lite nervös, men under den här produktionen har jag inte varit lika nervös eftersom vi har smygstartat igång det hela. Man kommer in med ett slags lugn och inser hur mycket man tycker om att göra det här, säger Erik.
För Oscar kommer de olika rollerna han spelar med olika känslor och där det nu finns utrymme för att leka lite extra med känslorna i teatersalongen.
– När det är så många olika roller och går så snabbt i bytena mellan dem blir det lite så att det sitter i kläderna. Innan föreställningen hänger jag upp alla kläder i kronologisk ordning så att det bara är att rycka tag i dem och köra under föreställningen, säger han och fortsätter:
– Jag tar det när jag går ut, när jag känner av känslan på scenen. Nu när vi har koll på hur allt ska vara finns det lite mer utrymme att utveckla, att leka lite med känslorna. Inte att ändra på det som händer, utan att testa för att se vad responsen blir. Det är viktigt att leva sig in i vad som händer på scenen och att reagera på ett lämpligt sätt.
För Ida-Maria och Erik i orkestern innebär de många replikerna och den avancerade musiken att de är väl förberedda inför föreställningens olika musikaliska inslag.
– Till en del repliker är det musik och man vet när det är dags. Men ibland drar ensemblen ut på det, så vi i orkestern sitter på hugget och är redo, men så dröjer det lite längre än vad det ska göra. Man hamnar lite på tå och det kan vi uppskatta, säger Ida-Maria.
Även om de försöker att göra så lika som möjligt under alla föreställningar händer det att saker inträffar som utmärker varje föreställning.
– Det är ju grejen med teater och när man kör live. Det finns inget som kan bli exakt identiskt, det finns ett liv i det hela, säger Oscar.
– Det är en av de grejer som man får kämpa med när man är med i en så här lång repetitionsperiod. Publiken som ser föreställningen för första gången när vi har vår näst sista föreställning ska få samma upplevelse som de som gick på premiären, säger Erik.
Något som är viktigt och som bidrar till föreställningens känsla är deras egen inställning menar de.
– Det gäller att ha fokus helt enkelt och att ha kul, säger Oscar.
– Har inte vi kul så kan inte publiken ha kul, tillägger Ida-Maria.
Något som trion kommer att sakna från den här hösten med uppsättningen av Sweeney Todd är timmarna innan föreställningarna och de övriga som är engagerade i produktionen.
– Jag kommer att sakna lugnet som råder innan föreställningen och hur teatern ser ut innan allt ljus slås på och innan alla besökare kommer, säger Erik.
– Att se hur alla går in i sina karaktärer och hur Emma (som spelar Johanna, reds. anm.) och Lena (som spelar Mrs Lovett, reds. anm.) springer runt med papiljotter i håret innan föreställningen, säger Ida-Maria.
– Jag kommer att sakna både timmarna innan föreställningen, men också föreställningarna och det efteråt. Helheten, stämningen och gänget, lite av allting tror jag, säger Oscar.
Vad som väntar framöver, förutom fortsatta studier, är än så länge osäkert samtidigt som trion vill delta i fler teater- och musikalproduktioner.
– Jag har inte tänkt så långt än. Det här är väl det som man har vågat att planera in så länge, sen får jag se vad som händer. Jag vill definitivt vara med fler gånger, kanske till och med i arbetet bakom scenen, säger Oscar.
Samtidigt som trion gillar teaterlivet vill de hålla sig kvar på den nivån de är på just nu.
– Jag tycker att den nivå som vi är på just nu är bra. Det är ju amatörteater, men på en extremt hög nivå, säger Erik.
– Jag har alltid velat hålla på med musikal, men jag har insett att det går att hålla på med teater på fritiden. Jag har ju även intresse för vetenskap och miljö, och det finns utrymme för båda delar, säger Ida-Marie.
– Det blir inte bättre än så här, tillägger Oscar.
Uppsättningen av Sweeney Todd på Tempelriddaren i centrala Karlstad pågår till och med den 15 december.
Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
