Det råder ett stillsamt lugn bakom kulisserna på Wermlandsoperan när musikalartisten Cecilie Nerfont släpper in oss genom sceningången i den anrika teaterbyggnaden, belägen alldeles intill Klarälven i centrala Karlstad.
Cecilie Nerfont spelar karaktären Bea som är en av flera huvudkaraktärer i musikalen “Something Rotten!” som hade premiär på Wermlandsoperan i november förra året. I musikalen gestaltas det mörka 1400-talets England där Beas make, Nick, tävlar mot den omåttligt populäre författaren William Shakespeare om att nå framgång inom teatervärlden.
Karaktären Bea är en självsäker och positiv karaktär som ser vardagslivets små problem som spännande utmaningar, delar som Cecilie Nerfont känner igen från sig själv och sitt eget liv utanför musikalscenen.
– På något märkligt sätt sammanfaller verkligheten och jobbet. Karaktären eller temat sammanfaller ofta med det som händer i livet, eller så är det för att man plötsligt ser sådana saker. Det blir som att man öppnar nya dörrar i sig själv.
Att spela en karaktär som är både självsäker, impulsiv och som ser det positiva i livet har för Cecilie Nerfont inneburit en helt annan typ av karaktär än tidigare karaktärer, något som hon uppskattar.
– Jag fyller 49 år nu och det är först nu jag får spela den här sortens karaktär. Tidigare har det varit allt från kejsarinnor, prostituerade kvinnor till mammor, ofta kvinnoroller som varit offer och på gränsen till galna.
Medan de tidigare rollerna ofta varit offer är karaktären Bea det rakt motsatta:
– Rollen som Bea, som är tuff och tar för sig, är verkligen före sin tid. Hon struntar blankt i allt smågnabb, hon är en positiv kraft så det är något av det roligaste jag har gjort.
Samtidigt som hon uppskattar att karaktären Bea inte intar en roll som offer, ser Cecilie Nerfont flera likheter mellan hur karaktären agerar på scenen och hur hon själv resonerar privat i vardagen.
– I morse var jag i mailkontakt med några kvinnor som har varit utsatta för negativa saker med män. Efter allt som har hänt med metoo kan jag känna hur jag eldar upp mig och blir så arg över det. Jag tänker att vi borde vara klara med det här nu. Har inte alla fattat?
Hon tycker att det är viktigt att kvinnor vågar sätta ner foten och tar konflikter som kan uppstå, där hon menar att kvinnor inte ska behöva gå in i mansrollen för att bli hörda.
– En sådan karaktär som Bea sätter igång många känslor och tankar. När jag började i teatervärlden var jag praktikant, jag var ung och blyg, men nu är jag den äldsta kvinnan i ensemblen. Därför känner jag ett ansvar gentemot de yngre kvinnorna här.
Cecilie Nerfont menar att det nära arbetet med andra gör att hela ensemblen blir som en liten familj där alla bryr sig om varandras välmående, där man kommunicerar både kring varandras känslor och välmående.
─ Det är en tuff produktion, alla jobbar stenhårt och måste ge hundra procent varje kväll. Därför är det viktigt att vi vet hur alla mår och att vi stöttar varandra. Det gör att vi kommer varandra närmare och att vi vet hur vi ska förhålla oss till varandra på scenen.
Repetitionerna startade redan åtta veckor innan det att musikalen hade premiär i början av november. Förutom intensiv träning av texter, musik och det sceniska föregicks premiären även av flera veckors intensiv träning i steppdans, där övriga delar tillkom allt eftersom.
─ Efterhand så börjar vi integrera de olika bitarna, vi blandar och bygger på. Vi sätter en grov ram, som ett skelett liksom. Sen går vi in och finjusterar tills allt blir bra. När man jobbar med komedi är det väldigt viktigt med timing, så det jobbar vi mycket med tills vi får möta en publik. Mötet med publiken är väldigt viktigt eftersom man kommer till en viss punkt då man behöver få publikens reaktioner för att veta vad som funkar och vad som funkar mindre bra.
Vid sidan av gedigna förberedelser för ensemblen är det en hel del praktiska förberedelser som ska göras inför en premiär, bland annat att testa all koreografi med kulisser för att se så att musikalartisterna kan dansa och agera utan att trilla på scenen.
─ Plötsligt kanske man inser att trappan, som åker framåt med skådespelarna ståendes på, går för snabbt. Eftersom vi ska kunna stå och dansa på den måste man göra om och justera exempelvis farten på trappan så att ingen trillar av. Man måste också ha koll på om man hinner byta om själv mellan scenerna eller om man kanske behöver någon som hjälper en. Det är ett omfattande arbete.
Trots allt jobb som krävs för att producera musikalen menar Cecilie Nerfont att det är viktigt att allt fungerar och att allt håller hög klass och blir professionellt på scenen, något som man arbetat aktivt med de senaste åren.
─ Vi försöker hela tiden höja nivån och det är anledningen till att musikalartister från hela landet vill komma till Karlstad och arbeta. Många säger att de helst vill vara på Wermlandsoperan och arbeta. Vi har fått en hög standard på våra produktioner och det har både publik och artister märkt av, säger hon och fortsätter:
– Jag och Christer (Cecilies make, reds. anm) har varit här sedan 1996 och vi tycker båda att det har varit väldigt häftigt att få ha varit med och bygga upp allt det här.
Även om hon arbetat länge och spelat flertalet olika roller finns det fortfarande en hel del roller kvar på önskelistan över roller som hon gärna skulle vilja ta sig an framöver.
─ Jag fått göra många av mina drömroller redan, men jag skulle gärna spela Ms. Hannigan i “Annie”, eller Golde i “Spelman på Take”t. Det är en underbar roll som jag gärna skulle vilja göra med Christer som motspelare, att han spelar Tevyje. Vi har det ju som allra roligast när vi är på scenen tillsammans, det går inte att komma ifrån.
Efter ett besök i London har Cecilie Nerfont även tankar om att sätta upp musikalen “The Girls” på Wermlandsoperans scen.
─ Jag och Christer var i London och fick ett plötsligt infall och gick och såg den väldigt spontant. Vi blev helt överrumplade, vi skrattade och vi grät, det var en så varm och generös musikal som bygger på “Kalenderflickorna”. Den handlar om kvinnor från 40-årsåldern och uppåt och den skulle jag gärna vilja se på den här teatern. Det är så underbara karaktärer, en sådan glädjekick med djup och värme. Den vill jag gärna göra innan jag slutar som musikalartist.
Med en gedigen meritlista bakom sig är Cecilie Nerfont förväntansfull inför vilka roller och uppsättningar som framtiden kommer att bjuda på.
─ Jag tror definitivt att jag och Christer kommer att vara kvar här i Karlstad. Vi har kontakt med andra regissörer runtom i landet och ibland har vi varit iväg till andra teatrar vissa säsonger, men det är här i Karlstad som vi trivs som allra bäst. Vi trivs med medarbetarna och den vision som Wermlandsoperan har. Vi är väl kvar så länge publiken står ut med oss på scenen, säger hon och skrattar.
Artikeln publicerades i Karlstads studenttidning nr 2019#1.
Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidnings journalistiska arbete här.
